'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

söndag 17 november 2013

Elisa's först ut med julskiva i år

Julen närmar sig med stormsteg. Det är bara två veckor kvar till advent och det brukar innebära att julskivorna haglar över oss som spön i backen. Med bjällerklang, barnkörer, släpiga melodier och audiovisuell julstämning. Alla dansband med självaktning måste föra in en egen julskiva på meritlistan och först ut är bandet från Töreboda som vann årets tidstävling i vilket dansband som hann först med årets julalbum.

Jo då, Elisa Lindström hade tid att ägna lite tid åt sitt dansband bland allt flamsande i TV. Det var ju trevligt!

Enligt rykte som nådde mig så avstod hon turnerandet med sitt dansband för att hon skulle leka i TV. Hmm... Det börjar redan och det bådar inte gott. Risken finns att hon lämnar sitt dansband helt och sitter telefonvakt för att inte riskera att missa ett telefonsamtal från Peter Settman och hans kompisar.

Ursäkta mig! Jag kanske är lite hård nu, men jag får allergiutslag av alla dem som jämt fjantar sig i TV:s allsköns lekprogram och jag tycker det är synd om Elisa placerar sig i det sällskapet av C-kändisar.

Vi ska trots allt komma ihåg att hon, med sitt dansband, är en stor bidragande faktor till att den traditionella dansbandskulturen fått ett uppsving, och jag tycker att det vore synd om hon får en felaktig stämpel som en av dem som står på nöjes-TV:s lista över "lösaktiga artister som alltid ställer upp när det krisar". Elisa behöver inte den typen av publicitet. Hon gör ett så bra jobb med sitt dansband och det är det hon borde förknippas med.

Nog om det. Julskiva var det. "En Gnistrande Jul", heter Elisa's bidrag till dansbandsjulskivorna och när jag träffade dem på sin skivsläppsfest i Mariestad för två år sedan, så efterlyste jag lite saxofontoner, men de klargjorde tydligt att någon saxofon blir det aldrig.

Man ska tydligen aldrig säga aldrig, för nu brukas det saxofon minsann! På "Gnistrande Kristall" och "Våran Första Jul" så backas Elisa upp av en smäktande sopransaxofon, och det är värt att uppmärksamma, för sopransaxofon är inte vanligt förekommande på en dansbandsplatta. Bra där!

"En Ensam Jul" är en doo-wop-foxtrot. En helt vanlig foxtrot, utan någon särskild anknytning till jul mer än att det är julen som är ensam. Det kunde lika bra ha varit midsommar eller påsk. Eller en helt vanlig lördagskväll.

"Natten Går Tunga Fjät" är väl den svenska officiella titeln på den italienska "Santa Lucia"? Ett av de starkare spåren på skivan, för Elisa betar av hela första versen på italienska och avslutar med änglakörsliknande toner.

Ja, så var det då det här med "O Helga Natt". Min mormor hävdar att den ska sjungas av en manlig operasångare. Jag hävdar att den skall sjungas av Christer Sjögren. Just den uppfattningen lyckades inte Elisa's få mig att ändra. Det är ju trots allt den pampigaste julsång som finns.

Om de nu tvunget skulle ha med "Adams Julsång" på skivan så kunde det väl ha varit i ett pampigt instrumentalt arrangemang med Elisa spelandes melodin på sin trumpet istället? DET hade varit något! Nä, "O Helga Natt" med Elisa's åker i papperskorgen!

"En Gnistrande Jul" är en traditionell dansbandsplatta, som förutom sopransaxofonerna och Elisas prestationer på "Santa Lucia", helt saknar julstämning. Inga direkt juliga arrangemang som får en att föreställa sig glögg- och pepparkaksdoft precis.

Bästa spåret, och det enda värt att sprida på samlingsskivor till jul är "I Wish It Could Be Christmas Every Day". Det är ett alldeles lysande arrangemang och då särskilt med saxofonerna! Lite bredare körarrangemang på refrängerna, i stil med "Linjen I Min Hand" från albumet "Det Sa Klick!" hade varit att önska. Det tillsammans med lite bjällerklang.

Vem som spelar saxofon på skivan har jag inte lyckats att luska ut. Någon som vet? Skivan är dock producerad av Henrik Sethson, vilket får mig att undra varför det inte låter så här på hans egna skivor med det där skräniga Casanovas. Han kan ju om han vill!

Betyg då?
Hmm... Som dansbandsskiva? 3 av 5 möjliga. Bra sound, för få bugglåtar. Som julskiva? 2- av 5 möjliga. För lite julstämning. Bruk av sopransaxofon? 4 av 5 möjliga. Toppen! "O Helga Natt"? 1 av 5 möjliga. Helgerån och hädelse! Nåja, slänger väl till dem en trea? Det är ju trots allt bra dansmusik och Elisa är en av våra bästa sångerskor och hon har en underbar röst. Dessutom kan ju bandet det här med dansband. 3 av 5 möjliga.
  • Besök Elisa's hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

tisdag 12 november 2013

Svemickes dansbandstips: Pia Pihlgrens

I min serie "Svemickes dansbandstips" så vill jag, i tider då vår älskade dansbandskultur nu besudlas av band som använder genren för att leka rock- och popartister, föra fram de dansband som  fortfarande spelar riktig (traditionell) dansbandsmusik och som kanske inte är så välkända för den stora massan. Jag anser detta vara av stor vikt för vår kulturs överlevnad. Denna gången har turen kommit till ett band med lite countryinfluenser.

En månskensnatt i Åmotsfors. Kanske då grundades Pia Pihlgrens. Det hände i alla fall för 20 år sedan i just Åmotsfors. På 1990-talet så kunde vi beskåda dem i TV-kanalen TV21. Efter att ha turnerat på heltid i tio år så valde de att bara spela på hobbynivå.

Bandet frontas av norska Pia Pihlgren, som också gett bandet sitt namn. Med sig har hon Henrik Strandberg  på sologitarr, Håkan Ljungkvist på gitarr och sång, Ronnie Pihlgren på bas och sång, Per Dahlman på klaviatur och dragspel, samt André Furulund på batteri, även kallat trummior.

Efter tio år av ett hängivet arbete för vår kultur med spelningar och turnerande så valde bandet att dra ner verksamheten till hobbynivå. Tio år senare berikar de oss med en ny och välarbetad skiva.

Nya skivan heter "Snälla Rara" och består till största delen av traditionell dansbandsmusik med inslag av country. Här hittar vi den välkända "Killen Ner' På Konsum Svär Att Han Är Elvis", men spåret som är mest värt att uppmärksamma är bandets tolkning på Tomas Ledins tolkning av Mikael Wiehes hyllning till Björn Afzelius; "Den Ja' Kunde Va'". Ett mycket välarbetat arrangemang  som tar låten till en ny dimension. Årets bästa dansbandstolkning, helt klart!

Jaha, då släpper vi den och går vidare; vad hittar vi då? Jo, "Tro Mig" är väl värd att belysa. En vacker foxtrot med ett underbart gitarrarrangemang. Henrik vet hur han skall begagna gitarren på bästa sätt!

Skivan inleds med "Vill Du Ha Min Kärlek", en fartig bugg som lätt kan få det att snurra på dansgolvet, och vill man sedan varva ner och sänka tempot, men ändå fortsätta att bugga, så kan jag rekommendera "Du Sa".

Fast stora överraskningen, utöver "Den Ja' Kunde Va'",  blev sistaspåret. Den känner jag igen. Visst är det...? Jo, men nog är det väl allt den? Japp! Smokies "If You Think You Know How To Love Me", fast på svenska. "Att Det Kan Va' Så Svårt Att Va' Ensam". Bandet gör en helt underbar tolkning av låten med ett kul arrangemang.

Fast, om jag nu ska gnälla på något; John Lennons "Imagine" kunde vi nog låtit vara utan. På något sätt gör ingen den bättre än just John Lennon själv.

Betyg då?
Pia Pihlgrens konkurrerar med sig själv. De slår till med två av årets bästa dansbandstolkningar, vilket i princip för uppmärksamheten bort från resterande spår, Det är traditionell dansbandsmusik i välarbetade arrangemang. En skiva som bjuder på både bugg och foxtrot i en salig och kul blandning. Det får bli 3+ av 5 möjliga. Kul att få höra ifrån dem igen!
  • Besök Pia Pihlgrens hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 6 november 2013

Jag får en del mail

Kära bloggläsare.

Det kommer en del mail från många av er till min inkorg som undrar om jag har lagt av med att blogga och önskar att jag fortsätter. Just nu är det många olika inrättningar som drar och sliter i mig så jag får helt enkelt inte tid över. Tyvärr.

Det är en del recensioner på nya skivor som jag skulle vilja publicera, men jag får helt enkelt inte tid över. Jag tänker inte sluta blogga. Jag tänker slåss för vår kultur på alla sätt jag kan så länge jag lever och jag hoppas kunna komma igång med bloggandet igen inom snar framtid. Ni får helt enkelt, som jag; hålla ut.

Tack för all fin respons! Kul att veta att ni saknar mig och mitt arbete.
Fram tills nästa inlägg så kan ni ju roa er med att titta på detta klipp som jag fann på YouTube. Från en TV-sänd dansgala från år 2002:


Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.