'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

onsdag 30 januari 2013

Dags att höja sig ett steg, Elisa's!

Så har de gjort det igen! 2010-talets mästare har återigen visat var skåpet ska stå vad gäller dansbandsmusik. Dock efterlyser jag lite mer egna versioner på andras låtar och lite mer utstickande arrangemangsidéer istället för nästan bara en massa nyskrivet material i slätstrukna versioner jämt och ständigt. Det och så kanske lite instrumentalt, då vokalissan ju trakterar trumpet. Dock har jag blivit bönhörd. På nya plattan kan man avnjuta lite saxofon.

Elisa's inleder nya året med musikaliska fyrverkerier med ännu mer högklassig dansbandsmusik. Nya albumet "Be Mig! Se Mig! Ge Mig!" är ännu ett bevis för att dansbandskulturen långt ifrån är död om man bara förvaltar den rätt.

Inledningsspåret, tillika titelspåret, är en typisk Elisa's-låt. Redan vid starten hör man vem det är som det handlar om och det lär väl bli nästa låt med bandet på Svensktoppen?

Finns väl egentligen inte mycket att skriva om nya albumet? Det är ett nytt traditionellt dansbandsalbum med en ung och frisk fläkt, men nu är det dags att förnya sig lite.

Favoritspåret är helt klart "Sanna Mina Ord". Lyssnar ni på det så förstår ni varför. Klatschigt, svängigt och saxofonarrangemanget är precis så som det ska vara. Undrar månne om herr Anders Engberg haft ett finger med i spelet, tro. Det låter nästan som det med tanke på stämmorna, bland annat. Om inte herr Engberg varit delaktig så är det bara att gratulera den som gjort arrangemanget för vederbörande vet verkligen hur det ska låta!

Roligaste och charmigaste spåret är definitivt Elisa Lindströms härliga tolkning av "Diamonds Are A Girls Best Friend" till ett charmigt musikaliskt arrangemang. Riktigt kul drag! Det är så man ska göra! Den tolkningen kommer från hjärtat, det hör jag.

Dock kom väl inte "Bonnavägar" lika mycket från hjärtat? Förlåt; "Take Me Home Country Roads" heter den ju. Det är bara vi skåningar som gnolar "Bonnavägar" istället på den. En av John Denvers klassiker som blivit tolkad i så många tusen olika versioner, därför hade det väl varit på sin plats med en lite roligare arrangemangsidé än en slätstruken version som denna? En WOW-känsloframkallande version i stil med Larz-Kristerz tolkning av "Purple Rain". - Något annorlunda, men ändå 'dansbandigt'.

'Sha-la-la-la, den känslan'. Att få höra en låt som "Den Känslan" av ett band som Elisa's bevisar verkligen att de kan sin dansbandsmusik med detta inslag av "Doo-wop". Här skulle man dock konsultera saxofonisten igen. Lyssna på Kylie Minogues tolkning av "Tears On My Pillow", eller ännu bättre; Berth Idoffs version, "Regn I Mitt Hjärta", så förstår ni vad jag menar.

Ska jag gnälla på något, om nu det skall göras, så är det för mycket slätstruket vad det gäller det musikaliska. Det känns lite som 'jo, det har vi hört nu'. Det finns vissa utstickare, men tre utstickare av 13 spår är att betrakta som lite för lite. Förlåt, Elisa's, men nu behöver ni nog lyfta upp er en nivå till inför nästa album. Med låtar som "Sanna Mina Ord", "Den Känslan" och "Diamonds Are A Girls Best Friend", så visar ni att ni har potential. Även lite instrumentalt hade varit trevligt, faktiskt.

Betyg då?
4 av 5 möjliga. Det är ju trots allt Elisa's vi avhandlar här.

Får väl bjuda på "Bonnavägar" då? Egentligen är det Trivs Me' Brogrens som gjort den känd, men den finns inte längre att uppbringa med dem, så då får vi väl ta en annan version, av Michael Bondeson som tydligen är upphovsmannen bakom den svenska (skånska?) texten. Han har sin egen kanal på YouTube, så är ni intresserade av att veta mer om honom, kan ni ju läsa vidare där.


Nu har jag inte tid att skriva här längre, för nu ska jag spela "Sanna Mina Ord" så att grannarna flyttar.
  • Besök Elisa's hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

tisdag 29 januari 2013

Bättre kan ni, Kindbergs!

Som dansbandsrecensent kan man ibland bli lite besviken när man berömmer en orkester för deras goda insatser med att ge ut ett CD-album som kan föra dansbandskulturen in i framtiden, och bandet sedan kontrar med ett nytt CD-album som blev lite tråkigare, slamrigare och anonymare. Nu blev det absolut inte lika bra trots att man konsulterat en av branschens stora legender.

Kindbergs nya album, "Den Dagen Vi Möttes", innehåller i princip bara två spår vära att nämna. Däribland inledningsspåret, "Tänk Om Allting Vore Country" där sångaren Joakim Ekelund sjunger duett med ingen mindre än Mats Rådberg. Att Mats får göra sin röst hörd i dansbandssvängen igen är verkligen kul.

Det andra spåret är där bandet "gjort en ICA". Alltså ändrat datummärkningen och gjort att vi kan använda varan ett bra tag till. Jag syftar på "Twisting The Night Away" av bland andra Sam Cooke. Det är definitivt det spåret på skivan som jag kommer att slita ut mest. Den låten blev verkligen super i Kindbergs tolkning. Så skall gamla godingar göras!

Bandet har även valt att göra en tolkning på kräkmedlet "Vart Jag Än Går" som ju tradas överallt i radion numera. Visserligen blev det bättre än originalet, men om man ska göra en så tråkig låt så kan man väl göra den lite roligare?

Dags att tolka Gösta Linderholm igen tydligen. Ni minns väl "Så Kom Jag Till Provence" (dock ej Göstas originallåt) som Callinaz gjorde i en mycket bättre version än Gösta själv på sitt senaste album? Kindbergs kör "Rulla In En Boll Och Låt Den Rulla". Visserligen fick även den ansiktslyftning värd att nämna, men Göstas version är kultstämplad och dit når inte Kindbergs.

Frånsett att bandet troget nyttjar saxofon, vilket ni ju vet att jag tycker om, så är det mer drag åt "fjunpop" på nya plattan. Vill ni veta var jag fått ordet fjunpop ifrån så kan jag meddela att det kom till en gång för längesedan när dåtidens ungdomar skulle modernisera dansbandskulturen och blanda in ljudeffekter, gitarrvrål, slammer, dunka-dunka och allt vad det nu var tillsammans med ett anonymt och tråkigt låtval med sångare som skriker i de högre registren än sjunger behagligt. Alltså mer popmusik än dansband. - Av den yngre generationen. Därav "fjunpop".

Även om Kindbergs ändå håller sig borta från det mesta av fjunpopen, vilket är tur, så blev det tyvärr lite mer av den varan än kvalitativ dansbandsmusik på nya plattan. Det är synd.

Utöver första spåret med Mats Rådberg, ansiktslyftningen av "Twisting The Night Away" och "Rulla In En Boll Och Låt Den Rulla" så är det inte mycket på Kindbergs nya som sticker ut. Inget som kan tilltala en dansbandsfascist som jag. Bättre kan ni, Kindbergs! Det vet jag och det hoppas jag ni bevisar nästa år på nästa platta.

Betyg då?
3 av 5. Det är ju trots allt Kindbergs vi pratar om.
  • Läs min recension av Kindbergs förra platta här.
  • Besök Kindbergs hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

tisdag 22 januari 2013

Det kom ett mail...

Ibland är det extra roligt att öppna mailkorgen och läsa alla mail från er läsare. Många av er har uttryckt att ni är ledsna över att jag inte skriver så ofta längre och det kan jag med tycka är tråkigt, men tiden räcker helt enkelt inte till alla gånger. Jag gick igenom min inläggslista och jag hittade några påbörjade inlägg som aldrig blivit färdigställda, men jag lovar att bättra mig på den fronten.

Dock fick jag ett mail som berörde. Och jag följer väl anmodan i det samma:
  • Hej Svemicke, jag vill att du publicerar det jag har att säga på din blogg!!

    Under varje inlägg så kan man trycka i gilla och ogilla och jag har sett att någon tryckt ogilla under nästan varje inlägg, jag bara undrar varför?? Vem gör så??? Varför ens läsa om man ogillar allt? Jag tycker att det är en bra blogg du har. Du lägger ner ett enormt arbete med att vara ambassadör för dansmusiken och jag bara undrar varför någon som ogillar allt läser bloggen. Det är fegt och fult att bete sig så!!!

    Mvh
    Rose-marie
Hej Rose-Marie och tack för Ditt mail!

Själv har jag faktiskt inte reflekterat över det förrän Du nu har fört upp det.

Orsakerna till att någon ogillar allt kan nog vara av olika spekulativ art. Det kan vara någon som inte gillar mig (det finns en del), det kan vara någon som blivit sur en gång för att jag sagt mitt hjärtas mening om de band som vill titulera sig dansband, men som jag anser inte är det. Det kan helt enkelt vara någon som inte gillar dansband (det är ju legitimt att spotta på oss så mycket man vill) och därför trycker i "Ogilla". Ger man bara folk möjlighet att på något sätt nedvärdera dansbandskulturen, de som lyssnar på den och de som spelar den, så tar de chansen direkt. Det kan vara så här med.

Jag har faktiskt ingen aning om varför och bryr mig väl inget nämnvärt om det heller. Jag slutar inte skriva det jag tycker för det, men jag har ju sett i mailkorgen att en del blivit upprörda av det jag skriver. Det finns ju dansorkestrar som jag har sågat längs med fotknölarna och det har ibland resulterat i långa försvarsinlagor i min mailkorg.


Jag tycker att vi gör klokast i att inte spekulera i varför någon/några ogillar alla inlägg här. Var och en får tycka det den vill och jag har ju, trots allt öppnat upp för möjligheten att ogilla inlägg. Till skillnad från ett välkänt forum på nätet.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 16 januari 2013

Vikingarna feat. Ernst-Hugo

Ibland är det farligt att surfa ut på film- och videosidan YouTube, för det kan bli svårt att slita sig från datorn. Så blev det nu. Hittade ett riktigt bra klipp som jag vill dela med mig av till er. Ett av de bästa jag sett, med Arvikas stoltheter Vikingarna som här gästas av Ystads stolthet och en av vår tids allra bästa skådespelare; Ernst-Hugo Järegård. Det är tydligen från TV4:s premiärsändning och den inbitne kalenderlusen vet att TV4 startade den 15 september 1990.

Med filmklippet ställer jag en fråga, och då jag vet att många ute i dansbandsbranschen läser detta, så kanske jag får svar från någon berörd. I klippet sjunger Christer Sjögren låten "Vårt Eget Blue Hawaii" till Vikingarnas ackompanjemang. En låt som bland annat Lisbet Bodin  spelat in på skiva med Willard Ringstrands orkester. Jag tyckte den blev jättebra i Vikingarnas arrangemang och om Du ska göra en "Kramgoa Låtar"-skiva till, Christer, så ta med den låten i det arrangemanget. Att Vikingarna missade att göra den på skiva är för mig en gåta.

Utöver "Vårt Eget Blue Hawaii" så hör vi även den riktigt uttjatade skåpmaten "Till Mitt Eget Blue Hawaii" av Rose-Marie Stråhle samt "Du Gav Bara Löften" av Eivor Fredriksson. Nej, jag menar inte att låtarna är dåliga, men vi har väl hört dem till leda nu? Det finns ju så mycket att gräva ur Vikingarnas skattkista, men ändå blir det alltid samma låtar jämt. Tur då att Ernst-Hugo bjuder på lite variation.



Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.