'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt Dansbandsår!

Vill tacka alla läsare för det gångna året och önska er alla ett
GOTT NYTT ÅR 2014!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

måndag 23 december 2013

God Jul

Vill önska alla mina läsare en riktigt

GOD JUL 2013!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

torsdag 12 december 2013

Absolute Dansbandshits - en samling som är både bra, dålig, nödvändig och onödig på samma gång

 På 1900-talet hade vi något som hette musikaffärer. Dessa sålde inte instrument, utan skivor och kassettband. Som nätets musiktjänster fast i fysisk form. Detta medförde även att det fanns möjlighet att köpa skivor och kassettband med blandade låtar från olika artister på en skiva eller ett kassettband. En slags spellista. Praktiskt för dem som ville ha lite blandad musik till bilen eller i hemmet. Det var då det. Eller?

Ni som följer min blogg slaviskt vet att jag är lite allergisk mot samlingsskivor, och då särskilt dem av högre prisklass.Till största delen beror det nog på att jag, redan som liten parvel, gjorde mina egna samlingsutgåvor. Först spelade jag in utvalda låtar från min stora dansbandssamling på kassettband och sedan när CD-brännaren kom till var mans dator, så brände jag samlingsskivor på CD. Jag hamnade för det mesta på en slutkostnad på runt 15 kr/skiva.

Därtill skall läggas att jag nyttjade en "CD-karusell"; en CD-växlare för 50 skivor, så jag behövde aldrig några samlingsskivor. Den valde slumpvis en låt från varje skiva och fungerade utmärkt som "musikradiostation", varför jag delvis även är allergisk mot dessa. Det finns fler orsaker till det, men det är en annan diskussion.

Naturligtvis var det ju praktiskt för många att "sno in" på bensinmacken och köpa ett kassettband med blandad musik till bilstereon efter att man tankat. Alla hade ju inte ett gigantiskt skivarkiv att plocka ur, eller en son/systerson som är audiofil. Jag har dessutom själv samlingsutgåvor i min musiksamling, då mest för att jag fått dem av andra, men även köpt själv. Innan digitalmusikens intåg så var det så att vissa låtar bara fanns på samlingar och då fick man köpa hela kalaset, trots att man redan hade 15 utav 16 låtar.

Vi klev in i 2000-talet och musikindustrin fick rejält på tafsen av fildelningen. I ett sista desperat försök så dumpade man priset på samlingsskivor, eller skickade med två skivor till priset av en, innan man insåg att även de försöken var dömda att misslyckas.

Sen kom diverse lagliga musiktjänster på nätet. Visserligen betydligt senare, men historien däremellan kan ni säkert läsa någon annanstans. Den innehåller en del hot från USA och åtalsväckande mot vanligt folk bara för att de spred upphovsrättsskyddat material utan tillstånd.

De lagliga nättjänsterna blev musikbranschens räddning. Där gavs folk möjlighet att skapa sina egna samlingsskivor - det vill säga spellistor - fast då ju på laglig väg. Artisten får ju trots allt fem öre per lyssning. Något vissa artister har protesterat mot, men fem öre är mer än ingenting, vilket var royaltyutdelningen från fildelningen.

EVA Records hette det visst. Bolaget bakom 1980- och 1990-talets hitsamlingssuccé Absolute Music. De har flörtat lite med dansbandskulturen tidigare, men verkar inte ha insett att vi lämnat 1900-talet, för nu är den här! - "Den ultimata dansbandssamlingen med alla stora låtar och dansband som dubbel-CD". Jaha, ultimat enligt vem och köper vi ens CD-skivor idag?

Jag behöver varken köpa samlingen, eller ens lyssna på den, för jag vet redan vad jag lär få höra. Tror säkert att jag dessutom kan göra en, med skivan, identisk spellista på nätets musiktjänster, utan att göra mig av med 149 kronor.

Här finns allt det vi redan fått på andra samlingsskivor genom åren. Det är "Carina" med Larz-Kristerz, "Alla Vill Till Himmelen" med Wizex, "Utan Dina Andetag" med Elisa's,  "Två Mörka Ögon" med Sven-Ingvars, "Små Små Ord Av Kärlek" med Berth Idoffs för att nämna några. Vi kan fortsätta med den rejält uttjatade "Leende Guldbruna Ögon" med Vikingarna. Dock vet jag inte om det är med Stefan Borsch från år 1977 eller nyinspelningen med Christer Sjögren från år 1990.

Vi hittar även "Rosalita" med Barbados. Barbados som ju inte ens är ett dansband. Då hade det varit bättre ifall man tog med danska Kandis version, för Kandis är ett dansband. Danmarks populäraste dansband dessutom.  "Dra Dit Peppar'n Växer" med Casanovas är också med. Återigen inget dansband. Vad var det för fel på originalet från år 1984 med Sten & Stanley?

Man har även tagit med "Aj! Aj! Aj!" med Zekes. Det är Schytts största låt och de gjorde en lysande nyinspelning på den år 1988. Varför inte ta den istället?

Nåja, jag ska inte vara allt för kritisk, för ska jag se det objektivt ur en "dansbandares" betraktelse så är samlingen inte den tokigaste. Mycket av vår gamla låtskatt har plockats fram ur kistan och det är faktiskt rätt trevligt, men var är Jigs och Cool Candys? Simons och Leif Bloms? Eller Anders Engbergs orkestrar? Hellre dem än Scotts, Barbados och Casanovas?

Sannex är också representerade, men det är ju fel Sannex! Riktiga Sannex ska det vara! Utan "Hesa-Fredrik" och hans slamrande kompisar.

Var är de lite mindre banden? Martys med Sussie Rohdin, till exempel. De låg trots allt på Svensktoppen.

Och var är Ingmar Nordströms?! Hallå?! Det är ju det absolut största och bästa dansband vi någonsin har haft! Inte en enda låt! Jo, Ingmar är visserligen representerad med en låt från sina soloskivor; "I Just Called To say I Love You". Stevie Wonders låt som Ingmar spelade in år 1984.

Visserligen ältas skåpmaten även här. "Till Mitt Eget Blue Hawaii", till exempel. Lyckligtvis originalversionen med Vikingarna och ingen slaktad version, men det fanns andra låtar på Kramgoa Låtar 18, som låten låg med på från början, som är precis lika bra. Det har en tendens att alltid bli samma låtar på samlingsskivorna trots att dansbandskulturen har så mycket mer att ge.

Det blir dock plus i kanten för den genuina dansbandsskatt man valt att ta med. Allt från Ingmar Nordström (solo) till Thorleifs via Berth Idoffs, Grönwalls och Fernandoz. Streaplers och Matz Bladhs. Även om de sistnämnda enbart fick delta med "Vid Silverforsens Strand" (Göran Lindberg eller Paul Sahlin vid sångmikrofonen?) när vi fick ett helt decennium med bra låtar från detta band under 1980-talet. Ja, de lever ju än och levererar fortfarande kvalitet på hög nivå.

Sten & Stanley fick inte vara med med sin "peppar". Dessvärre blev den ju representerad i en mycket sämre version, men de fick dock vara med med sin första stora dansbandsstandard; "Jag Vill Vara Din Margaretha". Tur vi slapp en slaktversion av den, men det finns en enorm låtskattkista att ösa ur även där. "Musik, Dans & Party"-serien erbjuder många bra låtar. Särskilt trean och sexan.

Även det högkvalitativa - och evigt saknade - Curt Haagers har en enorm låtskattkista att ösa ur. Låtar som är mycket bättre val än "Tiotusen Röda Rosor", som togs med här. Jag hade nog valt "Romance D'Amour", som ju fick nytt liv i senaste säsongen av "Så Mycket Bättre", då med sin svenska titel; "Du Är Den Ende".

Vid min verksamma tid i närradion så tilldelades jag bland annat rollen som musikproducent. Då valde jag ofta att lyfta fram låtar som inte lyfts fram så ofta, eftersom vi har en enorm källa med bra dansbandsmusik att plocka ur som inte alla kanske känner till. Sett ur det perspektivet så hade jag nog valt att sätta samman en lite annan konstellation av låtar om nu uppdraget tilldelats mig.

Sammanfattning då?
Som skrivet ovan; beröm för att man lyft fram många bra låtar ur 1980- och 1990-talets arkiv. Det är både bra och nödvändigt att väcka dessa standards till liv, men kritik för att man valt att ta med sämre versioner av dansbandsstandards än originalen. Vissa av banden på skivan är ju dessutom band som jag inte ens betraktar som dansband. Det är dåligt. Ett annat minus är att det alltid är samma låtar som alltid hamnar på dessa samlingsutgåvor när det finns så mycket mer att plocka av.

Det är år 2013. Åtminstone i tre veckor till. Använd era 149 kronor till något bättre. Ni får nog minst två USB-minnen som ni kan fylla med er egen dansbandsmusik. Eller köp tre månaders abonnemang på nätets musiktjänster och lyssna obegränsat på den dansbandsmusik som ni själv vill lyssna på. Våra duktiga dansorkestrar får ju betalt för varje lyssning och det kan de vara värda. Dyra samlingsskivor hör 1900-talet till!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

söndag 17 november 2013

Elisa's först ut med julskiva i år

Julen närmar sig med stormsteg. Det är bara två veckor kvar till advent och det brukar innebära att julskivorna haglar över oss som spön i backen. Med bjällerklang, barnkörer, släpiga melodier och audiovisuell julstämning. Alla dansband med självaktning måste föra in en egen julskiva på meritlistan och först ut är bandet från Töreboda som vann årets tidstävling i vilket dansband som hann först med årets julalbum.

Jo då, Elisa Lindström hade tid att ägna lite tid åt sitt dansband bland allt flamsande i TV. Det var ju trevligt!

Enligt rykte som nådde mig så avstod hon turnerandet med sitt dansband för att hon skulle leka i TV. Hmm... Det börjar redan och det bådar inte gott. Risken finns att hon lämnar sitt dansband helt och sitter telefonvakt för att inte riskera att missa ett telefonsamtal från Peter Settman och hans kompisar.

Ursäkta mig! Jag kanske är lite hård nu, men jag får allergiutslag av alla dem som jämt fjantar sig i TV:s allsköns lekprogram och jag tycker det är synd om Elisa placerar sig i det sällskapet av C-kändisar.

Vi ska trots allt komma ihåg att hon, med sitt dansband, är en stor bidragande faktor till att den traditionella dansbandskulturen fått ett uppsving, och jag tycker att det vore synd om hon får en felaktig stämpel som en av dem som står på nöjes-TV:s lista över "lösaktiga artister som alltid ställer upp när det krisar". Elisa behöver inte den typen av publicitet. Hon gör ett så bra jobb med sitt dansband och det är det hon borde förknippas med.

Nog om det. Julskiva var det. "En Gnistrande Jul", heter Elisa's bidrag till dansbandsjulskivorna och när jag träffade dem på sin skivsläppsfest i Mariestad för två år sedan, så efterlyste jag lite saxofontoner, men de klargjorde tydligt att någon saxofon blir det aldrig.

Man ska tydligen aldrig säga aldrig, för nu brukas det saxofon minsann! På "Gnistrande Kristall" och "Våran Första Jul" så backas Elisa upp av en smäktande sopransaxofon, och det är värt att uppmärksamma, för sopransaxofon är inte vanligt förekommande på en dansbandsplatta. Bra där!

"En Ensam Jul" är en doo-wop-foxtrot. En helt vanlig foxtrot, utan någon särskild anknytning till jul mer än att det är julen som är ensam. Det kunde lika bra ha varit midsommar eller påsk. Eller en helt vanlig lördagskväll.

"Natten Går Tunga Fjät" är väl den svenska officiella titeln på den italienska "Santa Lucia"? Ett av de starkare spåren på skivan, för Elisa betar av hela första versen på italienska och avslutar med änglakörsliknande toner.

Ja, så var det då det här med "O Helga Natt". Min mormor hävdar att den ska sjungas av en manlig operasångare. Jag hävdar att den skall sjungas av Christer Sjögren. Just den uppfattningen lyckades inte Elisa's få mig att ändra. Det är ju trots allt den pampigaste julsång som finns.

Om de nu tvunget skulle ha med "Adams Julsång" på skivan så kunde det väl ha varit i ett pampigt instrumentalt arrangemang med Elisa spelandes melodin på sin trumpet istället? DET hade varit något! Nä, "O Helga Natt" med Elisa's åker i papperskorgen!

"En Gnistrande Jul" är en traditionell dansbandsplatta, som förutom sopransaxofonerna och Elisas prestationer på "Santa Lucia", helt saknar julstämning. Inga direkt juliga arrangemang som får en att föreställa sig glögg- och pepparkaksdoft precis.

Bästa spåret, och det enda värt att sprida på samlingsskivor till jul är "I Wish It Could Be Christmas Every Day". Det är ett alldeles lysande arrangemang och då särskilt med saxofonerna! Lite bredare körarrangemang på refrängerna, i stil med "Linjen I Min Hand" från albumet "Det Sa Klick!" hade varit att önska. Det tillsammans med lite bjällerklang.

Vem som spelar saxofon på skivan har jag inte lyckats att luska ut. Någon som vet? Skivan är dock producerad av Henrik Sethson, vilket får mig att undra varför det inte låter så här på hans egna skivor med det där skräniga Casanovas. Han kan ju om han vill!

Betyg då?
Hmm... Som dansbandsskiva? 3 av 5 möjliga. Bra sound, för få bugglåtar. Som julskiva? 2- av 5 möjliga. För lite julstämning. Bruk av sopransaxofon? 4 av 5 möjliga. Toppen! "O Helga Natt"? 1 av 5 möjliga. Helgerån och hädelse! Nåja, slänger väl till dem en trea? Det är ju trots allt bra dansmusik och Elisa är en av våra bästa sångerskor och hon har en underbar röst. Dessutom kan ju bandet det här med dansband. 3 av 5 möjliga.
  • Besök Elisa's hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

tisdag 12 november 2013

Svemickes dansbandstips: Pia Pihlgrens

I min serie "Svemickes dansbandstips" så vill jag, i tider då vår älskade dansbandskultur nu besudlas av band som använder genren för att leka rock- och popartister, föra fram de dansband som  fortfarande spelar riktig (traditionell) dansbandsmusik och som kanske inte är så välkända för den stora massan. Jag anser detta vara av stor vikt för vår kulturs överlevnad. Denna gången har turen kommit till ett band med lite countryinfluenser.

En månskensnatt i Åmotsfors. Kanske då grundades Pia Pihlgrens. Det hände i alla fall för 20 år sedan i just Åmotsfors. På 1990-talet så kunde vi beskåda dem i TV-kanalen TV21. Efter att ha turnerat på heltid i tio år så valde de att bara spela på hobbynivå.

Bandet frontas av norska Pia Pihlgren, som också gett bandet sitt namn. Med sig har hon Henrik Strandberg  på sologitarr, Håkan Ljungkvist på gitarr och sång, Ronnie Pihlgren på bas och sång, Per Dahlman på klaviatur och dragspel, samt André Furulund på batteri, även kallat trummior.

Efter tio år av ett hängivet arbete för vår kultur med spelningar och turnerande så valde bandet att dra ner verksamheten till hobbynivå. Tio år senare berikar de oss med en ny och välarbetad skiva.

Nya skivan heter "Snälla Rara" och består till största delen av traditionell dansbandsmusik med inslag av country. Här hittar vi den välkända "Killen Ner' På Konsum Svär Att Han Är Elvis", men spåret som är mest värt att uppmärksamma är bandets tolkning på Tomas Ledins tolkning av Mikael Wiehes hyllning till Björn Afzelius; "Den Ja' Kunde Va'". Ett mycket välarbetat arrangemang  som tar låten till en ny dimension. Årets bästa dansbandstolkning, helt klart!

Jaha, då släpper vi den och går vidare; vad hittar vi då? Jo, "Tro Mig" är väl värd att belysa. En vacker foxtrot med ett underbart gitarrarrangemang. Henrik vet hur han skall begagna gitarren på bästa sätt!

Skivan inleds med "Vill Du Ha Min Kärlek", en fartig bugg som lätt kan få det att snurra på dansgolvet, och vill man sedan varva ner och sänka tempot, men ändå fortsätta att bugga, så kan jag rekommendera "Du Sa".

Fast stora överraskningen, utöver "Den Ja' Kunde Va'",  blev sistaspåret. Den känner jag igen. Visst är det...? Jo, men nog är det väl allt den? Japp! Smokies "If You Think You Know How To Love Me", fast på svenska. "Att Det Kan Va' Så Svårt Att Va' Ensam". Bandet gör en helt underbar tolkning av låten med ett kul arrangemang.

Fast, om jag nu ska gnälla på något; John Lennons "Imagine" kunde vi nog låtit vara utan. På något sätt gör ingen den bättre än just John Lennon själv.

Betyg då?
Pia Pihlgrens konkurrerar med sig själv. De slår till med två av årets bästa dansbandstolkningar, vilket i princip för uppmärksamheten bort från resterande spår, Det är traditionell dansbandsmusik i välarbetade arrangemang. En skiva som bjuder på både bugg och foxtrot i en salig och kul blandning. Det får bli 3+ av 5 möjliga. Kul att få höra ifrån dem igen!
  • Besök Pia Pihlgrens hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 6 november 2013

Jag får en del mail

Kära bloggläsare.

Det kommer en del mail från många av er till min inkorg som undrar om jag har lagt av med att blogga och önskar att jag fortsätter. Just nu är det många olika inrättningar som drar och sliter i mig så jag får helt enkelt inte tid över. Tyvärr.

Det är en del recensioner på nya skivor som jag skulle vilja publicera, men jag får helt enkelt inte tid över. Jag tänker inte sluta blogga. Jag tänker slåss för vår kultur på alla sätt jag kan så länge jag lever och jag hoppas kunna komma igång med bloggandet igen inom snar framtid. Ni får helt enkelt, som jag; hålla ut.

Tack för all fin respons! Kul att veta att ni saknar mig och mitt arbete.
Fram tills nästa inlägg så kan ni ju roa er med att titta på detta klipp som jag fann på YouTube. Från en TV-sänd dansgala från år 2002:


Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

måndag 30 september 2013

Wizex 40-årsjubilerar

40 år har gått. Detta skall firas med ett samlingsalbum med nya fräscha versioner av de tidlösa klassikerna som förgyllt orkestern genom åren. Jag såg fram emot en riktig brakfest gestaltad på nya skivan. Särskilt med tanke på vad orkestern presterade på förra plattan.  Många låtar har fått uppiggande ansiktslyftningar i förhållande till originalen, men många låtar fattas och några låtar kunde vi vara utan.

Osbybandet Wizex bilades år 1957 och hette från början Ulrik Wittmans. Bandets andra sångerska, Git Elwing, kom på namnet Wizex. År 1973 köpte några ungdomar bandet, och det lade grunden till det Wizex vi känner idag och anledningen till 40-årsjubileum istället för 56-årsjubileum..

Bland dessa ungdomar fanns Kikki Danielsson, som blev att betrakta som bandets första sångerska, men i själva verket var det Mona Johansson som var det.

Kikki Danielsson slutade i bandet år 1982 och ersattes av blekingeflickan Lena Pålsson, som stannade i bandet fram till år 1997. Wizex moderna storhetstid var under Lena Pålssons tid och personligen tycker jag att Lena är synonymt med Wizex.

Wizex blev först med att tolka skillingtrycket "Mjölnarens Iréne" i dansbandsversion med sång av Lena. Detta år 1988. Efter det så spelades låten in av fler dansband, bland annat Schytts och Matz Bladhs.

Tillsammans med Lena deltog även Danne Stråhed vid sångmikrofonen, vilket gav bandet sin image på 1980-talet. Han efterträdde Tommy Stjernfeldt, som slutade i bandet år 1983. Tommy deltog alltså på Lenas första skiva med bandet, Skivan hette "Julie", uppkallad efter bandets version på Jugoslaviens eurovisionsfestivalbidrag, "Džuli" från år 1983.

Lena deltog i Melodifestivalen år 1992 med doo-woplåten "Jag Kan Se En Ängel", och år 1993 med "I Sjunde Himlen".

Lena och Danne slutade i bandet år 1997 och ersattes av småländska Charlotte Nilsson, tidigare vokalissa i Anders Engbergs orkester. Hon deltog i Melodifestivalen, år 1999 med "Tusen Och En Natt", vann den samma, vilket ledde till att hon till slut även vann eurovisionsfestivalen det året. Efter det skulle hon bli superkändis och lämnade därför Wizex.

Hon efterträddes av skånska Paula Pennsäter och i och med henne så skulle bandet bli mer modernt och man släppte det traditionella dansbandssoundet och spelade mer popinfluerat. Hennes påstridiga faster hade tidigare fått med henne i en dokusåpa i TV, där hon skulle ersätta Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Inget program som jag såg, men har för mig att Bert Karlsson var involverad. Största låten med Paula i bandet blev "Djupa Vatten".

År 2001 kom Jessica Sjöholm in i bandet. Hon började att tillfälligt ersätta Paula, men blev kvar när Paula kom tillbaka år 2004 och stannade kvar till år 2008.

Nuvarande sångerskan, Anna Sköld, ersatte Paula år 2006 och nu, 40 år senare, väljer man att uppmärksamma sitt jubileum med en samlingsskiva.
  • "Wizex firar 40 år i år och det firas med ett nytt album där bandet gått in och spelat in sina gamla klassiker i nya suveräna och fräscha arrangemang."
Så beskrevs nya skivan, "40 År I Folkparkernas Tjänst", på den internetbaserade musikaffären Ginzas hemsida. Med detta i åtanke, tillsammans med vad bandet presterade på  förra plattan, "Simsalabim" så gick jag med spänd förväntan på resultatet. "Detta måste ju bli något helt enastående", tänkte jag.

Det börjar bra. Lasse Holms "Miss Decibel" från år 1978, som han skrev till bandets melodifestivaldeltagande det året, har fått en rejäl ansiktslyftning. I en tunggungande shuffle med välkryddat och påhittigt saxofonarrangemang så fick låten ett helt nytt utförande.

Det där med den nuvarande sättningen av Wizex, Lasse Holm och melodifestival är en bra kombination. Se bara på "Bra Vibrationer" och "För Det Här Är Bara Början", som bandet gett rejäla och roliga ansiktslyftningar. Den sistnämnda var den som Elisa's fick "ensamrätt" på efter Dansbandskampen 2010. Den versionen blev ju sådär, så det var tur att ensamrätten hävdes.

Ovan nämnda "Djupa Vatten" fick ett bättre arrangemang än originalet. Likaså blev det en klatschig och kul version på Agnetha Fältskogs "Tio Mil Kvar Till Korpilombolo", som bandet ursprungligen tolkade på skivan "Rusar Vidare". Till saken hör att det faktiskt inte finns någon järnväg till Korpilombolo, men det är en annan historia.

"Det Vackraste Som Finns" fick ett rätt originaltroget arrangemang som ligger rätt nära Lenas version från år 1989.

Samma år gav Wizex Gunnar Wiklunds "Vägen Hem" ett roligt och bra arrangemang. Ja, det bästa någonsin skulle jag vilja påstå. Så blev det inte nu. Den kunde man lämnat därhän, faktiskt. Den blev ju så bra år 1989. Varför förstöra det?

"Som En Sång" från albumet med samma namn, utgivet år 1977, fick ett arrangemang mer likt tiden med Danne Stråhed i bandet än vad originalet hade. - Med dragspel istället för gitarr..

"Tusen Och En Natt" är, precis som "Leende Guldbruna Ögon" och "Inget Stoppar Oss Nu" en av låtarna som är så söndertjatade. Detta på grund av att alla känner till dem, och även om den fick en helt annan tolkning på jubileumsskivan än vad vi är vana vid, så kunde vi klarat oss utan den.

Vi kunde även undvarat "Alla Vill Till Himmelen". Visst blev den bra, det är inte det, men nu är den med på tre album efter varandra, så den kunde gett plats åt andra låtar.

Melodifestivallåten "Jag Kan Se En Ängel", fick en a cappella-tolkning á la Boppers. Fortfarande i doo-wopversion. Tråkigare än originalet, men ändå ett kul inslag.

Vart tog alla dängor genom åren vägen? "Låt Pulsen Slå", "Dansa I Månens Sken", "Solamente", "Tro På Imorgon", "Mot Nya Mål", "Men Så Viskade En Fågel", Ta En Enkel Ut Och Res", "Mina Drömmars Prins", "Isabella", "Sången Skall Klinga", "Ska Du Komma Loss", "Dans Med En Främling", "Drängavisan" och "Med Vinden I Mitt Hår", för att nämna några.

Sammanfattningsvis så måste jag säga att detta albumet skiljer ut sig lite från andra skivor med nya versioner på gamla låtar, för här fick vi nya riff, nya instrument och nya tempon, bland annat. Kul idé, helt klart, men vissa låtar var bättre i original än vad de blev nu. Dessutom hade det varit kul om jubileet hade uppmärksammats av bandets tidigare medlemmar. Kikki, Lena och Charlotte kunde ju gästspela på några spår.

Betyg då?
Svårt egentligen. Kul att bandet hyllar sig själva på ett lite annorlunda sätt. Det är ju ett av våra bästa dansband, så det är värt att hyllas. Bandet har ju dessutom gått tillbaka till sitt traditionella dansbandssound och det är bra! Arrangemangen blev för det mesta bra och roliga, men det faktum att vissa låtar blev sämre än originalen, och att jag efterlyser en del låtar som uteblev, gör att betyget nog får landa på 3 av 5 möjliga.
  • Besök Wizex hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 11 september 2013

Lyssningstips: Christer goes Gessle

Den folkfinansierade statstelevisionen har lanserat ännu ett bottennapp i underhållningsgenren. Svenska artister ska tolka svensktoppslåtar på sitt sätt och det blev så mycket sämre. Kvaliteten och innovationen lyste med sin frånvaro, och statstelevisionen gör nog klokast i att låta konkurrerande fjärde kanalen få behålla sitt hittolkarprogram för sig själv, även om det också chanserar efterhand.

Sveriges Television - av folket diktatoriskt finansierat - lanserade i lördags "Alla Tiders Hits". Med Niklas Strömstedt som programledare, tillsammans med en assistent som även hon återger de patetiska försök till humor som SVT jämt vill föra fram. Bara titta på Björkmanjippot Melodifestivalen, så förstår ni vad jag menar. Dessa löjliga skämt och sketcher som vi överöses med mot vår vilja och där vi egentligen inte förstår vad som är roligt. Tyvärr hade vi lite sådana inslag även i detta program.

Med ett evinnerligt tjat om "appar" till telefonen så guidade assistenten oss igenom "röstresultaten" från Sveriges alla hörn och Jessica Andersson vann. Ett program där hon vinner något säger mer om programmets kvantitet än om henne som artist. Jo, men seriöst?! Hon tar ju varenda chans hon kan för att få vara med i TV. Nu slipper hon bli bortglömd ett tag till. Vi blev återigen påminda om hennes existens. Tacksamheten är total!

Visserligen måste jag säga att herr Strömstedt imponerar på mig som programledare. Han har ju tidigare haft ett program där han intervjuat artister och ur det programmet har det kommit fram mycket matnyttig kunskap om vår riktiga artistelit.

Programmet "Alla Tiders Hits" bestod till största delen av lika tråkiga, som de var okända artister. Förutom Anderssontösen då. Henne känner man ju till vare sig man vill eller ej, för hon är ju med överallt där hon kan synas. Precis som en, för oss "dansbandare", välkänd flicka vid namn Charlotte. Gårdagsartist som vill slippa se rampljuset slockna och därför hoppas på samtal från SVT om medverkan i diverse lekprogram. Ty förgät mig ej!

Nu ska jag inte leka TV-kritiker på något sätt. Detta är ju en dansbandsblogg, men just när jag gav upp hoppet om detta usla program, så hände något som höll mig kvar. Sista artisten ut var nämligen vår egen Christer Sjögren.

Christer är väl egentligen den ende dansbandsfrontfigur som får medverka i diverse TV-program som inte är att betrakta som fina nog för andra dansbandsstjärnor? Något utöver det vanliga måste han ju ha gjort sig till, trots alla kritiker som klagar på honom. Han har ju livnärt sig som dansbandssångare och det är ju inte fint nog, men tänk själva; vilken dansbandssångare har råd med lyxvilla i Värmland och tolv bilar? Ingen har, och kommer någonsin att nå upp till den nivå som Christer har nått. Tänk på det. Inte ens Jessica Andersson, om än det kan verka otroligt.

Jag tror detta, annars så usla program, har sått ett frö. Christer tolkade nämligen Per Gessles "Tycker Om När Du Tar På Mig" och kanske väcks det nu ett tema inför nästa platta? Måste säga att jag är nyfiken på dess utformning.

Christer förde in lite pondus i Gessles annars så fjolliga framföranden. Det är med Per Gessle som med Ulf Lundell och Evert Taube. De har komponerat mycket bra musik, men de borde låtit bli att framföra den själva.

Jag förmodar att det är en ny platta på gång med herr Sjögren. Det ska bli spännande att se hur den utformas. Tills dess kan jag rekommendera er att lyssna på Christers version av "Tycker Om När Du Tar På Mig". Inte direkt någon dansbandslåt, men än en annorlunda och intressant version.
  • Besök Christer Sjögrens hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

måndag 2 september 2013

Jan Svensson kastar sig åter ner i skattkistan

För ett år sedan snubblade jag över ett 50 minuter långt dansbandsprogram i Sveriges Radio P4 Göteborg. I det programmet gästade en garvad dansbandsmusiker programledaren och berättade om sin debutskiva. Det föranledde till ett inlägg här på bloggen. Nu är det dags igen, för nu har uppföljaren kommit och den följer i samma stuk. Precis rätt ingredienser för att en dansbandsskiva ska bli bra.

Ni som läser bloggen aktivt kommer kanske ihåg mitt inlägg om Jan Svensson. En av dem som utgör vikten av vår kultur, för arbetet i bakgrunden är väldigt viktigt. Studioarbete, arrangemang och instrumentsnyttjande. Det är i regel dem vi aldrig hör ifrån i media som är navet i den musik vi älskar så högt. en av dessa personer är just Jan Svensson. I hans studio, Hövik Records, har många dansorkestrar blivit förevigade på skiva och kassett.

Som ni, som lagar mat vet så samlas det matos och matfett på väggarna som talar om vad för mat som lagats. Man kan nog göra en liknelse med musik, för Jan har skrapat lite från väggarna och fått fram de riktigt goda ingredienserna.

Likt Joakim von Anka som simmar runt bland  mynten i kassavalvet så simmar Jan Svensson runt bland den svenska låtskatten inom vår kultur.

Mycket bra musik kom på 1970-talet, men ljudkvaliteten var inte den bästa. Därför är det kul när man gör nyinspelningar av dessa öronhängen och nu bjuds vi på ännu en samling med våra bästa dansbandslåtar i nya versioner.

Det är väl egentligen onödigt att rada upp alla låtar som finns med på skivan? Den har ju mycket gemensamt med den förra. Det som är mer värt att nämna är att mycket av kulturens historia, storhet och existentiella anledning som här återges i toner. Allt från Streaplers, Flamingokvintetten och Vikingarna till Släktingarna (!) tolkas. Just det; Släktingarna. De gjorde en låt år 1997 kallad "Österäng" som skrevs av sångaren Johan Fransson.

Österäng är en stadsdel i Kristianstad, Johan Fransson efterträddes av Jan Lindberg och Släktingarna bytte namn till Date. Bara så ni vet!

"Österäng" är dessutom titelspåret på Jan Svenssons nya skiva som finns att köpa bland annat på Ginza Musik utanför Alingsås från och med den andra september. Nej, ni behöver nog inte åka till Alingsås för att köpa skivan. Det är nog postorder, så ni kan få hem skivan till dörren.

Betyg då?
Varför svika ett vinnande koncept? Fast det blir bara 3 av 5 möjliga denna gången. Jag efterlyser nog lite mer innovation vad gäller arrangemangen framöver. Originaltroget är bra. Det förebygger låtslakt, men jag tycker nog man kan ge låtarna lite stänk av 2010-tal ändå. Lite mer av tolkarens personlighet i återgivningen. Min åsikt.

Jag rekommenderar er alla att köpa Jan Svenssons skiva. Är ni riktiga "dansbanders" så är detta en skiva som måste innehas! Precis som den förra. Den finns i handeln den 2 september. Skivan är ett måste för alla nostalgiker och dansbandsfantaster!
  • Besök Jan Svenssons skivbolag, Hövik Records hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 28 augusti 2013

En viktig ikon för dansbandskulturen har avlidit

Han var i centrum när dansbandskulturen var som störst i media. Att få deltaga i Bingolotto, samt att vara placerad på listan han ledde i radio var de största meriterna för dansbanden just då. Han ledde en av Sveriges största topplistor som under hans tid dominerades av dansbandsmusik. Nu har han lämnat oss. 

Han gick under smeknamnet "Mr Svensktoppen", Kent Finell, och nog råder det väl inga tvivel på varför? Inga av hans efterträdare har väl kunnat leverera en så kvalitativ topplista som just han? Inga av hans efterträdare har någonsin kunnat locka så många öron till topplistan som just han. Radion stod på varje lördag och söndag, när 1990-talets största topplista för dansbandsmusik kördes igång i Sveriges Radio P4.

Jo, det handlar om Svensktoppen. - Listan där dansbanden kom in på listan och resterande artister inte fick mer än sin utmanarplats att nöja sig med. Efter att Sveriges Radio skulle utrota dansbandskulturen ur sin koncern på 2000-talet, så blev Svensktoppen också en alldaglig topplista som inte direkt sticker ut. Att hamna på Svensktoppen idag är väl inte av samma meriterande art som det var då?

Tillsammans med producenten Lasse Gurell så ledde Kent Finell oss igenom en topplista fylld med både kända och mindre kända dansband under hela 1990-talet. Ja, egentligen från år 1987, då han gjorde comeback, och fram till år 2002. Många okända kompositörer fick sitt genombrott på Svensktoppen i och med att dansbanden hade valt att spela in deras låtar. Bland annat Karin Hemmingsson. Karin skrev nämligen texten "Kan Man Älska Nå'n På Avstånd" som tonsattes av Tommy Andersson från countrybandet Kentuckys och som, tack vare Vikingarna, fick en given plats på listan.

Många mindre kända dansband fick också sina genombrott genom Kent Finells Svensktoppen, däribland dansbandet Martys från Höganäs som, med sångerskan Sussie Rohdin, seglade rakt in på Svensktoppen med "Vi Är På Väg", och sedan var succén för detta band ett faktum.

Kent Finell gjorde ett viktigt jobb för dansbandskulturen och dess fortlevnad. Det är därför som jag nu, med stor sorg, tar farväl av denna man som idag har lämnat oss, 69 år gammal. Tack för allt som Du har gjort för oss, Kent och må Du vila i frid!
  • Läs artikeln om Kents bortgång på P4 Värmlands hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

torsdag 22 augusti 2013

Drifters borde byta låtarna i jukeboxen

Med en salig blandning av låtar från både förr, nu och sedan så bjuds vi åter igen på ett album med varierande låtval som gör att albumtiteln blir rätt så passande. Allt med en ung och fräsch touch men ändå inom ramarna för hur dansbandsmusik ska låta. Inte bandets bästa albumutgivning och nog kunde man bytt ut en del låtar och arbetat lite mer fantasifullt med arrangemangen, men jag slänger ändå gärna en slant i jukeboxen och lyssnar på "Jukebox"!

Just så heter det nya albumet från välkända skaraborgsbandet Drifters. - Ett av vår moderna tids bästa dansband då de kan krydda dansbandstraditionerna med unga och fräscha inslag och ändå lämna popslamret därhän, men till nya albumet höll de sig till enbart salt och peppar. Tyvärr. Arrangemangen var slätstrukna och idéerna tycks ha uteblivet.

Albumet inleds med Connie Francis "Vacation", och precis som Ann Christine Bernstens "Ska Vi Plocka Körsbär I Min Trädgård", så har låten fått en riktig ansiktslyftning utan att för den saken ge låten orättvisa.

Utstickaren - och då menar jag verkligen utstickaren - är en version av Miss Lis version av Magnus Ugglas "Första Gången". Nog fanns det väl bättre alternativ än den att välja av denna enormt talangfulla artist? Miss Li, alltså. Ja, Magnus är ju bra han med, men fröken Li hade en låt i radion för ett tag sedan som var riktigt bra och som hette "Plastic Faces". Den hade nog varit att föredra istället. Dessutom gjorde Miss Li bättre tolkningar av andra låtar i programmet "Så Mycket Bättre" än just Ugglas "Första Gången".

Det där med att tolka 50- och 60-talspop i dansbandsversion är något jag tycker är rätt kul. Mest för att musiken är något besläktad men även för att det lät förjävligt på den tiden på grund av att ljudtekniken inte nått så långt som nu. Att vi då även bjuds på "Please Mr Postman" och "En Tuff Brud I Lyxförpackning" är rätt kul, fast den sistnämnda blev sådär. Rätt slätstruken och intetsägande faktiskt.

"Det Måste Gå" är en härlig foxtrot som inleds med syntetisk pizzicato. Släck ljuset, bjud upp den ni älskar och sväva över golvet ihop till denna, det är min rekommendation.

"En Runda I Baren", minns ni den? Lasse Stefanz med "Bamse", eller för den delen; "Plura" gjorde den på skiva för några år sedan. Vi är tillbaka i baren "I Goda Vänners Lag". Det låter nästan exakt likadant dessutom, frånsett då att det inte är Olle Jönsson, utan Erica Sjöström som står för sången.

Bästa spåret på skivan är definitivt "Please Mr Postman". En version jag vill höra mycket av i danssalongerna.

Betyg då?
Ja, det var ju det. Inte ett av Drifters bästa skapelser, men en trea av fem möjliga kan den väl vara värd? Jo, det tycker jag. 3 av 5 möjliga. Klart godkänd, men det är också allt.
  • Besök Drifters hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 9 augusti 2013

Sannex var bättre än Sannex

Då har vi nått till vägs ände för årets sommartorsdagssäsong i Borås. Den inleddes med välkända Chiquita och avslutade med ett mindre känt band trots att det egentligen inte är så okänt som man skulle kunna tro. Årets sista band var nämligen ett av de populäraste banden vi hade på 1990-talet som nu startat upp igen i ny skepnad, men nog anade vi lite spår från det förgångna trots att det inte blev så många av de välkända låtarna från förr.

 Per-Håkans hette kvällens band. Ni som är inbitna dansbandsälskare vet att det egentligen rör sig om ett annat band och ni som följt med troget på bloggen vet vilken besvikelse jag uttryckt över att bandnamnet Sannex lever vidare i en helt ny skepnad som icke har något med det ursprungliga Sannex att göra. Sannex av idag är det absolut sämsta dansband vi har, om man ens kan titulera det dansband, men hav förtröstan, för bakom namnet Per-Håkans döljer sig nämligen det riktiga Sannex.

Just det! De flesta av Sannex musiker har startat ny orkester, men eftersom namnet Sannex lever vidare så var man väl tvungen att ta nytt namn?

Även om kvällen inte präglades av en uppsjö av Sannex gamla hits, så lyckades jag räkna till tre; "Ikväll Ska Allting Hända", "Ge Mig All Din Kärlek" samt "Kvällen Är Över". Kommer säkert fler under en heltidskväll, men eftersom Borås bara bjuder sina invånare på två och en halv timme gratis danskväll, så uteblir ju en del material från repertoaren.

Per-Håkans bjuder på sig själv och jag kan tänka mig att en kväll med dem på scenen blir en kul kväll. De skötte sig exemplariskt och bjöd på en kväll fylld med traditionell dansbandsmusik. Fanns bara två saker jag saknade. Saxofonen och Roger Bergstrand. Det är ju trots allt han som gav Sannex sitt audiella signum med sin röst. Jag vet att Roger var med från början i Per-Håkans.

Betyg då?
Utan tvekan 3 av 5 möjliga. En kväll med Per-Håkans på scen kan rekommenderas! Per-Håkans är definitivt mycket bättre än dagens Sannex!
  • Besök Per-Håkans hemsida och läs mer om bandet här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 2 augusti 2013

Framed - om Streaplers är för dyra

Från Bohuslän kommer bandet som underhöll i Borås under den nästsista gången av årets sommartorsdagar. Ett för mig okänt band som lämpar sig bra om man önskar levande musik istället för musik från skivor eller MP3-filer på festen eller tillställningen, men som har en bit kvar innan jag skulle vilja ta steget att köpa skivor eller betala inträde på en dansgala med dem som en del av underhållningen.

Framed hette bandet som spelade upp till dans i Borås den nästsista torsdagskvällen. Ett hyfsat band till att stå för underhållningen om man önskar ett bra tryck med fart och fläkt under en danskväll och inte har råd med Streaplers.

Fram tills ikväll så var bandet okänt för mig, men till skillnad från de flesta okända band av idag, så tycker jag att vi bjöds på ett skapligt resultat. Det var fart och fläkt och en hyfsat bra dansbandsmusik.

Bandet kommer från Tjörn i den bohuslänska skärgården och de har uppenbara förebilder i tidigare nämnda Streaplers. Väldigt mycket av kvällens repertoar var både influerad av, samt hämtad ifrån Streaplers mångåriga musicerande.

Framed består av Anders Inberg på sång, Andreas Pettersson på bas, Magnus Larsson på gitarr, Mattias Rutgersson på klaviatur samt Peter Fransson på trummor.

Om jag ska anmärka på något så vore det nog att man ligger på lite väl höga tonarter för Anders sång. Det har en förmåga att bli lite skrikigt på sina ställen. Sänk tonart och transponera ner ett eller två steg, så blir det nog lite bättre.

Framed är ett hyfsat bra liveband som bjuder på underhållning och ett jäkla drag, men ifall de skivor de producerat och som de säljer under spelningarna är värda sitt pris vill jag nog ligga lite lägre med. Det känns lite som att de låtarna redan är presenterade i bättre kvalitet redan från början. Det var nämligen lite brist på musikalisk innovation vad gäller arrangemang och bandet går inte direkt till historien med sitt nytänkande inom musiken. Raka och släta arrangemang rakt av och inget som väckte någon direkt WOW!-känsla.

Betyg då?
Tja, tre av fem kan jag nog bjuda på. Som sagt; hyfsat bra band och jag kan rekommendera dem som liveband på festen eller tillställningen, men dansgalor och skivproduktioner är väl inte riktigt vad jag skulle tänka mig att anlita dem för. Än mindre betala för.

"100 % live", beskriver bandet sig på sin hemsida. Det är faktiskt ett mycket stort plus. Slipper man fusket och ändå får det resultatet, då är det bra!
  • Besök Frameds hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

torsdag 18 juli 2013

Information

På grund av att jag inte kommer ha tillgång till dator med Internet fram till den 28 juli så kan jag inte leverera några recensioner från Sommartorsdagarna i Borås då Titanix och Fernandoz spelar upp till dans. Dock kommer jag att närvara vid båda tillfällena. Vi kanske ses där?

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 5 juli 2013

Bengt Hennings storhetstid är över

De gjorde kometkarriär för fem år sedan i SVT:s Dansbandskampen. De blev snabbt ett av vårt lands populäraste dansband utanför det absoluta toppskiktet och när de, året efter sin TV-medverkan, spelade i Borås stadspark, så var både dansgolvet och ytan utanför fram till scenen fylld med människor, främst runt 20-årsåldern, som stod och sjöng med, applåderade och vrålade frenetiskt åt bandet och till deras musik. Det var då det. Nu har kometen nödlandat.

Bengt Hennings besökte Borås igen. Fyra år efter braksuccén på samma plats där nästan hela Borås ungdomsskara samlades och gjorde uppträdandet i stadsparken till en avbild av en Beatles-konsert från 1960-talet. Med två saxofoner och innovativa arrangemang på både välkända och mindre kända låtar fick de hela publiken med sig och de blev snabbt ett av vårt lands mest populära dansband, trots att de aldrig vann, eller kom så värst långt i TV-tävlingen.

När dragplåstret och höjdpunkten från TV kom; bandets tolkning av "I Was Made For Lovin' You" - Kiss dunderhit från 1980-talet - ja, då var det eufori bland ungdomarna i stadsparken. Tyvärr har mycket hunnit hända sedan dess.

År 2013 utbröt det ingen eufori. Varken bland publiken eller på scenen. Bandets version av melodifestivallåten (Euphoria) uteblev. Likaså den glada stämningen och underhållningen på scenen. Var den andre saxofonisten blivit av vet jag inte, men jag vet att det Bengt Hennings vi lärde känna i TV inte längre finns. Det var ett tråkigt, sömnigt och okoncentrerat band som stod på scenen och man kände bara att någon väl kunde förbarma sig över dem och låta dem få åka hem och sova.

Tråkigt låtval i totalt fantasilösa arrangemang, där i princip allt lät likadant. Bandet stod mest som rekvisita till den redan förinspelade musiken som sångaren Kjell Malmborg bläddrade fram i datorn. Visserligen finns det ju inte många band som spelar allt själv på scen idag, utan de flesta använder sig av det som kallas sequencer. En form av MIDI-baserat ljud som får liveframträdandet att låta exakt som på skiva. Vissa döljer det bara lite bättre än andra.

Nej, sequencer behöver inte betyda att banden bara låtsas spela. I regel spelar de ibland till musiken, men de instrument som inte går, eller hinns med att spela fylls ut ändå av "den osynlige mannen".

Önskelåtar blev det inga. Tro f-n det! Finns det inte inprogrammerat i datorn, så går det ju inte att spela, för med de disharmoniska missljud vi ibland möttes av framför scenen från både gitarrer och klaviaturer när de benyttjades så hade det väl låtit horribelt?

Kvällen var en besvikelse, Bengt Hennings! Publiken svek och entusiasmen uteblev. Inte ens "I Was Made For Lovin' You" hjälpte upp stämningen något nämnvärt. Jag hoppas ni presterar bättre på en danskväll där gästerna har betalat inträde, för annars blir de lurade.

Betyg då?
Ja, jag har till viss del överseende med ett trött band på en kväll där alla får komma och där inträdet är gratis. Hur ska man liksom bemöta en publik med oseriösa inslag? Det fanns ju de i publiken som aldrig hade synts på en danstillställning och som bara stod och tramsade sig, men när man spelar för ett nästan tomt dansgolv, då är det något som är fel.

Tack vare att de spelar traditionell mogendansmusik så blir det 3 av 5 möjliga, men den uteblivna entusiasmen, de saknade innovativa arrangemangen och det faktum att bandet inte spelar en enda unik låt så är de mer förtjänt av en tvåa istället för en trea. En discjockey med en hög med dansbandsmusik i digital form hade blivit ett precis lika bra, om inte ett bättre resultat än vad vi bjöds på denna torsdagskväll. Bengt Hennings storhetstid är över!
  • Besök Bengt Hennings hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 28 juni 2013

Sommartorsdagarna 2013 har börjat

Ja, årets sommartorsdagar har dragit igång. Egentligen finns det ingen större anledning att skriva en recension om kvällens framträdande, för jag hänvisar till vad som tidigare har skrivits om Chiquitas besök i Borås. Det var ett bra och underhållande framträdande liksom förr, med en härlig blandning av låtar. Främst gillades versionen Per-Åke "Peps" Perssons "Alldeles Lagom", trots att skånskan uteblev, men det var ett härligt arrangemang. Mer sådant!

Bandet är för övrigt igång med att släppa ny CD. Den ser jag fram emot!


Nu ser jag fram emot nästa veckas framträdande av Bengt Hennings, från "traktera".
  • Läs tidigare recension av Chiquita i Borås här.
  • Besök Chiquitas hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

lördag 15 juni 2013

En gång till med Lasse Sigfridsson

Han lämnade ett av Sveriges absoluta största dansband, satsade på en solokarriär och succén visade sig sig vara ett faktum. Med välkända låtar både från förr och nu på sitt eget sätt så visade han att han är precis lika stark ensam som med sitt gamla band som han var med och grundade en gång i tiden. Nu kommer uppföljaren med många låtar från hans medverkan i sitt tidigare band.

Lasse Sigfridsson är tillbaka! Med nya albumet "En Gång Till" så bjuds vi på ännu fler låtar, både nya och gamla, med intressanta och roliga arrangemang. Vi bjuds även på några nya versioner av låtar från tiden då han var medlem i Lasse Stefanz, bandet som han var med att grunda en gång för längesedan och som finns kvar än, men frågan är om inte Lasse Sigfridssons nya solokarriär är mer att föredra än dagens upplaga av Lasse Stefanz.

År 1992 sjöng Olle Jönsson "Håll Mig Hårt" i duett med Monia Sjöström från Grönwalls på plattan "Tic Tac Toe". Låten är en svensk version av George Bakers (Johannes Bouwens) "Souls On Fire". År 2013 är det Lasse Sigfridsson som sjunger låten i duett med Anna Sköld från Wizex.

Låten följs av ännu en klassisk Lasse Stefanz-låt; "Två Som Tänder" ("Sweet Pretender") från år 1985 och albumet "Fredens Duva", där Lasse, precis som nu, stod för solosången.

Så gjorde han även på "Jag Kan Aldrig Nånsin' Glömma", som han varit med att skriva själv. Den spelade han in med Lasse Stefanz år 1996 på albumet "Dig Ska Jag Älska", och här får jag nog säga att jag föredrar 1996-års version.

Från Wizex lånar Lasse även Thomas Lindberg. Ni vet, mannen som gick till världshistorien då han sjöng försången på Timbuktus "Alla Vill Till Himmelen" och därmed lyfte Wizex till nya höjder både inom och utanför dansbandsvärlden. Thomas sjunger duett med Lasse på låten "Die Of A Broken Heart".

Kommer ni ihåg att jag efterlyste en tolkning av "Till En Öde Ö" av Lars "Dille" Didriksson och Gert Lengstrand? Låten som både Arvingarna och Date spelat in på skiva. Jag ville ju ha en tolkning av den låten med ett mer rutinerat band eller artist än dessa barnidoler. Den tolkningen fick vi nu! Lasse Sigfridsson gör en bra tolkning av låten och det är nog mitt  favoritspår på skivan. Tror jag slängde ut förfrågan till Fernandoz att göra en version av låten, men Lasse gör ett utmärkt jobb och jag nöjer mig med den.

Skivan avslutas med inslag av folkvisetoner i "En Liten Fågel". En tretaktare där självaste Åsa Jinder spelar nyckelharpa och Lasse sjunger duett med sonen Emil Sigfridsson och svärdottern Zara Kronvall Sigfridsson, känd från folkmusiksinfluerade popbandet Sarek som slog igenom för tio år sedan i och med sin medverkan i Melodifestivalen med "Genom Vatten Och Eld".

Lasse uppträdde på Burlövsfestivalen i Arlöv idag, där han presenterade några av låtarna både från förra albumet och det senaste, fast inte till levande orkester utan helt ackompanjerad av ljudspåren från skivproduktionerna..

Betyg då?
3+ av 5 möjliga.

Lasse Sigfridsson uppträder på Burlövsfestivalen i Arlöv, år 2013
  • Besök Lasse Sigfridssons hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

torsdag 23 maj 2013

Svemickes dansbandstips: Martinez är tillbaka i toppen

På 1990-talet gjorde man succé på Svensktoppen. Mest tack vare sin dåvarande sångerska. En sångerska som senare skulle bli ett namn att minnas i dansbandskretsar. Efter att hon lämnade bandet, upplevde jag personligen att bandet chanserade rejält, men med nya förvärvet bakom sångmikrofonen så vågar jag påstå att succén är på väg att bli ett faktum igen. Detta genom nya skivan som har nästan allt en riktig dansbandsskiva ska ha. Riktigt bra blev det!

Martinez - bandet som blivit uppkallat efter deras första sångerska, Maribel Martinez fick oss att stifta bekantskap med Agneta Olsson, som nu turnerar tillsammans med en av våra största dansbandskompositörer, Peter Grundström och vars namn blev något att räkna med och minnas i dansbandskretsar. Genom låtar som "Säg Hej Till Kärleken" och "Min Man" så hamnade de på Svensktoppen och succén var ett faktum.

Efter att Agneta slutade så ersattes hon av Loella Vestman, som ersattes av Claudia Unda, som ersattes av Loella Vestman (!). Bandet medverkade i Dansbandskampen år 2008 där de bland annat tolkade Wizex "Miss Decibel", skriven av Lasse Holm. på ett traditionellt sätt men ändå lite modernare och fräschare än originalet.

Sånginsatserna har dock aldrig kommit upp i den kvalitet som de var på Agnetas tid och bandet chanserade rejält, enligt mig. - Fram tills nu. Förra året tog Sandra Estberg, tidigare medlem i Nova, över sångmikrofonen och med nya albumet "Fram Och Tillbaka" så är bandet tillbaka i toppen av dansband och förvärvet är verkligen lyckat och precis vad Martinez behöver!

Favoritspåret är redan funnet. - "En Plats I Varje Dröm". En helt underbar låt komponerad av Marcus Persson och Ulf Georgsson. Hade Svensktoppen fortfarande varit vad den en gång var så hade den kunnat få en hög placering och legat länge på listan.

Låtvalet är varierande och intressant. Allt från Siw Malmkvist till Billy Ocean via Mike Oldfield och Maggie Reilly.

"Siwans" klassiker "Slit Och Släng" tolkas av bandet. Den svenska versionen av Cliff Richards "Lucky Lips". Ja, den har vi visserligen hört rätt mycket och ofta, men inte i version anno 2013.

Måste säga att Billy Oceans "Love Really Hurts" har fått en kul och bra tolkning av Martinez. En rätt go' dansbandslåt som klär både Sandra och Martinez väldigt bra. En trevlig låt som bör avnjutas live en skön sommarkväll när skymningen är ett faktum och luften är full av havsluft. Det gäller även för "En Plats I Varje Dröm".

Fasen vad jag saknar utomhusdans kom jag på. Ja, inte precis själva dansandet kanske, för det behärskar jag inte, men atmosfären. Var mycket av den varan hemma i Skåne för en tio år sedan.

Nog om det. Maggie Reillys "Everytime We Touch" från år 1992 har blivit slaktad av många. Vissa har ryckt ut refrängen och satt andra verser på låten, ackompanjerad av något som är att likna med ett plåtslageri och jag har alltid föredragit originalet. Det gör jag väl än, men Martinez har gjort en mycket bra tolkning på låten.

På nya albumet har väl Martinez fått med det mesta som behövs för att profilera sig som ett riktigt dansband. Gamla, nya, okända och välbekanta låtar i en härlig mix av traditionell dansbandsstil. Med Sandra Estberg vid mikrofonen och den stil de håller på nya skivan, så har bandet placerat sig i toppen igen. Fortsätt så!

Betyg då?
4 av 5 möjliga. Jag saknar nämligen lite instrumental innovation. Om jag nu ska anmärka på något, vill säga.
  • Besök Martinez hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 8 maj 2013

När Bingolotto gick som på räls

Det var lördagskväll. Hela Sverige stannade upp i några timmar. Dansrestaurangerna fick kapitulera, för mot ett av de största underhållningsprogrammen i TV:s historia hade de inte en chans. Sveriges allra största dansorkestrar underhöll i pauserna och en av de största meriterna för dansbanden var att få vara med i 1990-talets allra största underhållningsprogram, som leddes av en av Sveriges största TV-personligheter. Nu finns det bästa ur programmet förevigat på Internet.

Året var 1989. Från en källarlokal i Göteborg startade man upp underhållningsprogrammet Bingolotto som sändes varje måndag lokalt över Göteborg med den lokalt välkände profilen Leif "Loket" Olsson. Två år senare valde man att testa programmet i hela Sverige i, då ett år gamla TV4 och lördagen den 19 oktober år 1991 klockan 18.00 hälsade "Loket" svenska folket välkomna till det första programmet med orden:
  • "Nu hoppas jag att ni känner er varmt välkomna till Göteborg! Det här var vårt husband - Spotlight - som inledde med en alldeles nyskriven låt om Bingolotto. Nu är ni i Gårda, en av de gamla, fina stadsdelarna i Göteborg varifrån vi ska sända en timme direktsänd Bingolotto."
Med små resurser och ett återkommande husband så hade detta lokal-TV-program många paralleller med den närradioverksamhet hemma i Skåne som undertecknad själv sysslade med när Bingolotto vuxit och blivit större. Ja, som störst till och med.

 För det var nämligen precis det som hände, och en av anledningarna var det som hände den andra mars år 1992. Det var nämligen den dagen vi fick vår första marksända TV-kanal som inte ägdes av staten och påföljande lördag kunde Bingolotto - eller Bingo-Lotto, som det skrevs då - ses av hela Sveriges befolkning. Nåja, åtminstone av dem som hade TV i alla fall.

På bara något år fick Leif "Loket" Olsson och hans medarbetare, svenska folket att möblera sina vardagsrum strategiskt. Telefonen skulle stå vid TV:n. "Loket" kunde ju ringa och ringde man till någon en lördagskväll så kunde det leda till uppsagd vänskap, för ingen hade förlåtit den som orsakat en upptagetton hos någon i TV en lördagskväll.

Dansbandet Spotlight hängde med ett bra tag, men allt eftersom strömmade de stora dansbanden  dansbanden till i Bingolotto, och utöver att vara Sveriges största underhållningsprogram så blev det också Sveriges största TV-program för dansband och dansbandsälskare.

I mitten av 1990-talet så hade Bingolotto vuxit sig så stort att folk samlades hemma hos varandra för att spela. Det ledde till att jag, som liten parvel, hade föräldrafritt under fyra lördagar för då spelade mina föräldrar Bingoloto hos släktingar och vänner. Jag satt ensam hemma och tittade på Bingolotto med volymknappen nära till hands, för när det blev musikunderhållning, ja då skruvades volymen upp. Men så kom ju den där femte lördagen...

Då när alla var hemma hos oss och spelade. Då när musikunderhållningen dränktes i tjattret som skulle tas igen efter den största möjliga tysssssssstnaden genom spelen. Då fick man fan inte höra någon dansbandsmusik och ingen lyssnade väl på en unge som bad sällskapet att vara tysta under musiken? Jag avskydde alltid den där femte lördagen, och när Bingolotto var slut, då kunde det tjattras hur mycket som helst, men nej då. Då skulle ju gästerna åka hem istället. Jo, tack för den!

Bingolotto blev det allra största TV-programmet och Leif "Loket" Olsson blev "Loket" med hela svenska folket och "Årets TV-personlighet" två år i rad. De små resurserna som fanns i premiärsäsongen blev med åren allt större. Man flyttade till nya och större lokaler i Gamlestaden i Göteborg - där man för övrigt finns än - och studion blev nyare, fräschare och modernare allt eftersom.

Bingolotto blev det absolut viktigaste TV-programmet för svensk dansbandskultur, men så kunde vi ju inte ha det. Jan Scherman och hans kompisar arbetade mot "Loket" och ville ersätta dansbanden med samma musikunderhållning som i övriga TV-kanaler. Till en början kompromissades det, vilket bland annat fick Vikingarna och Christer Sjögren att dela scen med Thomas Di Leva. År 1999 var året då dansbanden fick flytta på sig.

Själv tyckte jag den förändringen var innovationslös och bakåtsträvande. Det var unikt med dansband, och dansbanden var en av de största orsakerna till programmets enorma framgång.

Den andra orsaken var programledaren. Den folkkäre Leif "Loket" Olsson som, den femte juni år 1999, valde att sluta med Bingolotto och sedan gick det utför. Tittarsiffrorna bara rasade och till slut fick programmet flytta på sig till söndagar och inte bara det. Det fick även byta kanal, till en av TV4:s systerkanaler som bara kunde ses av en bråkdel av folket. Så är det väl än? Jag slutade att följa med en bit in på Lasse Kronérs tid. Då var det inte intressant längre.

Tänk om man valt att flytta på Bingolotto, låt oss säga år 1996. Vilket ramaskri det skulle bli. Protesterna skulle gå höga, men efter att "Loket" slutade och ersattes av diverse försök till efterträdare, så brydde sig ingen. 

Utöver att vara Sveriges allra största TV-program genom tiderna så var även Bingolotto ett viktigt organ för det svenska förenings- och idrottslivet. Inga näringsidkare fick profitera genom att sälja bingolotter utan det skulle föreningarna göra. De butiker som saluförde bingolotter gjorde det som underförsäljare åt föreningarna.

Så det var inte bara dansbandskulturen som fick sig en rejäl smocka av Jan Scherman och hans kompisar. Det drabbade även föreningslivet hårt.

Rykten säger att Marie Serneholt står på tur att ta över programledarrollen. Jo, det var väl inte svårt att övertala henne? Jessica Andersson eller Charlotte Pirelli, eller vad fan hon nu heter är säkert villiga de med? De syns ju alltid i SVT:s uttjatade skräpunderhållningsprogram för kändisar vi helst vill glömma gång på gång, så de verkar inte ha så mycket att göra. Kanske inte så konstigt, förresten.

Nåja, det är säkert inga större fel på Marie Serneholt. Säkert en trevlig tjej. Eller så är det fel på henne. Jag vet inte. Vet faktiskt inte ett skit om henne mer än att hon var en av dem som bidrog till fruktansvärd och oförlåtlig slakt av ABBA-låtar. Det är nog inget hon ska ta med i sitt CV, för det hade då inte jag varit stolt över.

Hursomhelst; Leif "Loket" Olsson ÄR Bingolotto. Det kommer han alltid att vara och oavsett vem som än leder programmet så når de aldrig upp till det Bingolotto som vi hade på 1990-talet. Jag hävdade redan då att de lika bra kunde lägga ner programmet efter att han slutade och dansbanden försvann, för det lär aldrig bli det samma. Jag kan med stolthet vidhålla min åsikt, för det blev aldrig det samma heller, men inte lär sig väl media något av det?

Därför är det med stor glädje jag nu kan dela med mig till er av det som jag själv roat mig med att titta på vid ledig stund. Nämligen hela DVD:n 'Lokets Bästa' som någon lagt ut för allmän beskådan på YouTube. Ingen kunde, som "Loket" hantera alla de situationer han hamnade i då han ringde runt till Sveriges befolkning på lördagarna och många av dem får vi ta del av här.

Utöver det så får vi även njuta av musik med Lasse Berghagen, Sven-Ingvars med Sten Nilsson och Lotta Engberg, Vikingarna med flera.

För er som råkat se Bingolotto idag och är för unga för att förstå vad detta program en gång inneburit får en chans här. Det är det här Du ska göra om Marie! Lycka till, säger jag bara! Det kan Du nog behöva.

Då återstår för mig att önska er alla mycket nöje! Ja, det samt att tacka Leif "Loket" Olsson för allt han gjort för dansbandskulturen, och för alla de lördagar som han underhöll oss i TV. Den enda fördelen med "Lokets" avhopp var att dansrestaurangerna kunde börja blomstra på lördaga... Nej, visst fasen. Då kom ju den tokiga och stolliga "dansbandsmomsen" och sabbade det hela istället ju.



Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

lördag 4 maj 2013

Ingmar Nordströms i TV

Många är ni som skickat mail till mig efter mina inlägg om tidernas största dansband, alla kategorier, Ingmar Nordströms. Inläggen om Ingmar Nordströms är dem som fått mest respons av alla, och ni är många som, liksom jag, tycker att Ingmar Nordströms var ett dansband helt i en klass för sig själv. Därför vill jag nu passa på att uppmärksamma er om två program från SVT:s öppna arkiv där Ingmar Nordströms medverkar:
  • Ingmar Nordströms blåser in våren från den 30 april år 1986. Här återfinns låtar från albumen "Saxparty 12" och "Saxparty 13".
  • Sjätte programmet av Lördans från den fjärde april år 1987, där Ingmar Nordströms spelar tillsammans med Wizex.
Mycket nöje!

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Fernandoz nya visar på en otrolig professionalitet

Värmland är känt som dansbandens vagga, och är man från Värmland och spelar dansbandsmusik, så ger det ju lite dolda krav på vad man prestera. En dansbandsskiva ska vara fylld med variation mellan både nytt och gammalt, känt och mindre känt, men framförallt ska det låta dansband. En välförtjänt arvinge till Värmlands största dansorkester har släppt nytt album och man blir inte besviken. Det är precis så här det ska gå till.

I Värmland grundades det absolut största dansbandet i hela norra Europa. Med enorma framgångar både i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och i de tyskspråkiga länderna, så satte Vikingarna verkligen den svenska dansbandskulturen på världskartan.

Bandet lade dock karriären på hyllan år 2004 och gick egna vägar, men det finns en välförtjänt efterföljare av bandets framgångar, nämligen Torsbys stolthet Fernandoz.

Med nya albumet, "Home Sweet Home", visar Fernandoz återigen på vilken enorm kompetens de har inom gebitet dansbandsmusik. Ytterligare ett succéalbum med välklingande dansbandsmusik precis så som det ska låta.

Det roligaste inslaget på skivan är utan tvekan Ulf Peder Olrogs "Tjo, Tjim Och Inget Annat". Troligen inspirerad av Sten & Stanleys version från år 1974, men med en modernare touch i en härlig buggversion.

En annan klassiker som fått ytterligare en upplyftning är "Fryksdalsdans Nr 2". Den förra upplyftningen av denna var Matz Bladhs instrumentala version av låten från år 1995. Nu river sångaren, Anders Nordlund, loss på riktig värmländska. De' e' la präcijs så dä ska va?

Vikingarna nämnde jag ja. "Under Himmel Och Över Öppet Hav" av Lasse Holm, som Vikingarna spelade in år 1982, gjorde Fernandoz en originaltrogen inspelning av för några år sedan och nu är det dags igen. Denna gången är det "Som En Sommarvind" från år 1985 av Lennart Clerwall som fick nytt liv. Kul med inslagen att återuppliva gamla klassiker av Vikingarna. Dem som man spelade på hög volym i barndomen.

"Radio, Tack" belyser problemet med att dansbanden inte längre får så mycket utrymme i radio, och visst känner man igen sig? När det väl kommer en bra dansbandslåt i radion, så höjs volymen och vi hoppas på fler dansbandslåtar efter den som spelas.

Lite 50-talsrock brukar få hänga med på Fernandoz skivor och denna gången är det "The Things You Do".

Undrar dock om man grävt lite i skivbolagets arkiv, för inspelningen av Rolf Løvlands och Tor Endresens "Radio Luxembourg" var inte ny. Den har varit med ett tag. Närmare bestämt i 20 år. Den har figurerat på en del samlingsskivor från år 1993, men har väl inte hamnat på några av Fernandoz egna skivor förut? Så när som på en egen utgiven singel då. Hursomhelst så är den välkommen nu och att man behöll inspelningen från år 1993 var ett kul inslag. Ljudet var mycket bättre på 1990-talet, tycker jag. Låten framfördes i original av Tor i den norska melodifestivalen år 1992.

Anders Nordlund är utan tvekan en av Sveriges bästa dansbandssångare idag och Fernandoz är utan tvekan Sveriges bästa dansband av idag. Med saxofoner, dragspel, gitarrer, varierat låtval och smäktande toner precis så som dansband ska låta, så visar bandet på en enorm professionalitet.

Ska jag hitta något att anmärka på, så är det nog avsaknaden av en instrumental låt. "Unchained Melody" på saxofon hade varit bättre än den version vi fick.

Något jag spontant skulle tycka vara kul är om Christer Sjögren hade gästspelat med Fernandoz på en skiva någon gång. I duett med Anders Nordlund. Något att tänka på, kanske?

Ser fram emot Fernandoz i Borås stadspark den 25 juli!

Betyg då?
5 av 5 möjliga.
  • Besök Fernandoz hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

tisdag 30 april 2013

Dansa i Burlöv - en renande upplevelse

När sommaren kommer så kommer även möjligheterna till att avnjuta dansbandsmusik utomhus, inte bara i stora sammanhang, utan även i lite mindre. I Skåne brukar det årligen bjudas på utomhusdanser i olika orter och platser och Arlöv är en av dem.

Sedan 2005 så har det kommunala bostadsbolaget, tillsammans med lokala ideella föreningar, i Arlöv arrangerat Burlövsfestivalen. Detta är en uppföljare på det gamla konceptet "Torgdagarna" som hölls mitt i Arlöv i början av 1990-talet, till en följd av att man ville fira och uppmärksamma att man nu fått ett eget torg på den lilla orten.

Arrangemanget lades dock på is några år senare och återupplivades igen år 1999 av den ideella föreningen Vårbogården samt Hyresgästföreningen på annan plats i kommunen - nämligen på den stora yta som finns innanför de 13 stycken åtta våningar höga husen i den östra delen av Arlöv, även kallad Svenshögsparken. På grund av att festligheterna hölls i dagarna tre, den tredje helgen i juni så fick arrangemanget namnet Svenshögsdagarna.

År 2005 fyllde det kommunala bostadsbolaget,Burlövsbostäder 50 år och till följd av detta så arrangerades Burlövsfestivalen för första gången som en uppföljare till Svenshögsdagarna. Visserligen inga större skillnader mot föregångaren, mer än att det blev utrymme till en lite större budget, vilket bland anat märktes av inom det område som denna blogg är verksam i. - Det fanns nu ekonomiska möjligheter till att ta in lite större band än bara de lokalaste lokala. Wizex var ett av banden som konsulterades för att bjuda på underhållningen.

Festivalen ansågs vara en succé och man återupptog festligheterna året efter och sedan har det bara fortsatt och nu är det dags igen.

Förra året bjöd man in Mona Gustafson, känd från bland andra Leif Bloms och Mona G:s. Numera tolkar hon countrylåtar på sitt eget sätt, och hon gör det bra.

Dansbandskulturen har alltid haft ett starkt fäste under dessa arrangemang och i år är inga undantag gjorda. Man får möjlighet att träffa både skivaktuelle Lasse Sigfridsson, känd från Lasse Stefanz, men även dansbandet Ajax. Gillar ni dansband så besök Burlövsfestivalen! Får jag tid och möjlighet så skall jag nog själva följa den uppmaningen.

Konceptet består, förutom av dansband och musik även av knallar, lottstånd, ambulerande tivoli samt mat och fika i det intilliggande caféet Vårbogården. Om nu inte huset har bytt namn på sistone eller något annat har ändrat på det hela. Det var så förr i alla fall. Reservation för ändringar, kanske jag skulle skriva?

Hela programmet för tillställningen i dagarna tre kan man ta del av här.

Fotnot:
Arlöv och Burlövs kommun är för övrigt undertecknads hemkommun. Bara det...

  • Besök dansbandet Ajax hemsida här.
  • Besök Lasse Sigfridssons hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 17 april 2013

Artisterna klara till årets Sommartorsdagar i Borås

Ännu en sommar stundar. Trots diverse dispyter med ordningsmakten, huruvida Borås Stad skall betala för ordningsmaktens arbete under evenemangen eller ej så bjuder staden invånarna och de tillresta på ännu en säsong med sommartorsdagar och årets artistfält är över förväntan. Riktigt bra band nästan rakt igenom hela sommaren.

Ja, ni vet ju att jag inte syftar på Idolmaffian och diverse övriga C-kändisar på Stora torget, för det skräpet kan jag med råge överleva utan detta året. Möjligtvis att Dan "Skuggor I Skymningen" Hylander skulle kunna locka bort mig en stund till torget. Lite barndomsnostalgi där, annars är det inget att ha. Nåja, skulle vara Petra Marklund som är värd att besökas då. Hon har ju varit här tidigare, då som "September" och då har jag missat henne. Får väl kanske göra något åt det i år?

I övrigt ämnar jag ju, med detta inlägg, naturligtvis beröra den kvalitativa musikgenren som framförs i stadsparken. Vi går ut hårt med detsamma. Med ett riktigt kvalitetsband utav rang! Sedan ökar vi successivt för att sedan gå ner rejält i skvaldjupet. Sedan lyfts vi lite igen och det följs av bevittnad publikmagnet från evenemanget två år tillbaka. Äsch! Vi kör väl hela listan istället? Årets band där bandnamnet utgör länk till respektive bands hemsida:
  • 27 juni: Chiquita.
    Alingsåsbandet som vet hur riktig dansbandsmusik ska låta. De har uppträtt för oss tidigare och då inte gjort undertecknad besviken. Lär säkert inte bli så nu heller. Efter det att Christer Oxenryd slutade i Schytts på 1990-talet och ersattes av Peter Danielsson från Herrljunga, så gjorde han (Christer, alltså) ett gästspel med Chiquita som då adopterades några av Schytts klassiska hits. Kanske vi får höra dem igen? Bland bandets egna repertoar kan nämnas "Call Me Sven" och den instrumentala låten "Flamingo" i buggversion.
  • 4 juli: Bengt Hennings.
    Presentation är väl överflödig? Länghemsbandet med Robert Mührer från Drifters på trummor. Sjuhäradsbygdens eget svar på Ingmar Nordströms. Nåja, kanske inte ändå. Dit är nog steget långt, men efter medverkan i Dansbandskampen år 2008 så satte bandet sig själv rejält på kartan med sitt unika saxofonsound och sina innovativa arrangemang. "I Was Made For Lovin' You" av Kiss har väl ingen missat? Ej heller den rejäla ansiktslyftningen av Sven-Ingvars "Säg Inte Nej, Säg Kanske Kanske". Senaste i mängden av ansiktslyftningar utförda av bandet är tråklåten "Euphoria" i en svängig tappning som till slut gjorde låten till just en eufori.
  • 11 juli: Date.
    Att lägga mig på glödande kol eller gladeligen uppsöka tandläkare för rotfyllning hör väl inte direkt till sysslor jag med glädje skulle ägna mig åt. Ändå tror jag att dessa är mindre plågsamma än de två och en halv timme som detta fruktansvärda skräpband kommer att slamra, yla, skrika och gny i stadsparken. Nu har de dessutom gjort en temaskiva med 60-talsmusik och det är ingen njutbar lyssning. Nej, jag kommer nog med all säkerhet att undvika stadsparken denna torsdag. Skönt att kunna få lite semester till att göra annat på också.
  • 18 juli: Titanix.
    Detta ska bli spännande. Titanix är nämligen ett av de moderna band som jag faktiskt gillar. Tycker de gör svängig musik i fräscha arrangemang, men som ändå andas dansband. Jag vet att jag inte recenserat några av deras skivor på bloggen. Det är ett rent slarvfel. De får skälla på mig för detta den 18 juli, men en recension av deras framträdande i stadsparken skall jag nog kunna åstadkomma. Jag ser fram emot att få bedöma hur de är inför publik. Håller de måttet? Håller de för en fyra timmar lång danskväll? Vi får väl se.
  • 25 juli: Fernandoz.
    Sist de var här så var stadsparken fylld till bredden med folk. Något Borås Tidning "missade", för det hörde inte till "finkulturen" och var därför ej värt plats i tidningen. Redan klockan 21.00 var det "knôkafullt" i parken och förblev så till långt efter att bandet lade av att spela klockan 23.30. Så bered er på at trängas om ni ska dit. Ny skiva på gång från dem dessutom.
  • 1 augusti: Framed.
    Om dem vet jag inget. Det var en ny bekantskap för mig, så jag tackar Borås Stad för att de ger mig möjlighet att stifta denna bekantskap. Vi får väl se vad det blir av det?
  •  8 augusti: Per-Håkans.
    Lill-Arnes, Freddy's, Sebbes, Emils... Listan kan göras lång över mindre kvalitativa band, som, hemma i Skåne, fick plåga mina dansbandsöron under barn- och ungdomen. När jag hör ett bandnamn som består av ett förnamn i genitivform så ringer varningens alla klockor. Då brukar det i regel bli något städskrubbsband som låter därefter och som "har underhållningen för Din fest" eftersom de inte direkt bokas till de stora dansbanorna, men i detta fallet är det inte så.

    Nej, Per-Håkans har, åtminstone förut, bland annat bestått av den "riktiga" sångaren i Sannex. - Roger Bergstrand. Ni vet från tiden då de spelade riktig och välklingande dansmusik till skillnad - ja, kopiös skillnad - från nu med allt slamrande som de presterar nu med den tonsvage vrålaren vid sångmikrofonen. Så jag kommer definitivt att vara i stadsparken den åttonde augusti och lyssna till Per-Håkans!
Endast en Sommartorsdag som jag kan boka in annat på. I övrigt ser det ut att vara väl värt att besöka varje torsdagskväll i Borås i år. Någon konkurrens från Stora torget lär det ju inte bli att tala om i år heller, så jag slipper känna mig kluven åt vart jag ska gå. Perfekt! Kan bli en bra sommar detta!

Kan konstatera att vi får klara oss utan Elisa's i år. Någon underhållning från Face 84 lär vi också få klara oss utan. Tyvärr. De har ju slutat. På önskelistan stod bland andra Jenny Saléns och Callinaz, men det blev inget med det. Drifters hade varit trevligt, eller varför inte Wizex? Nåja, det kommer väl fler år? Om man nu kan enas med lands-/stadsfiskalen om den ekonomiska bördan, vill säga.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

måndag 11 mars 2013

Låt er inte luras

Samlingsskivor är tydligen något som inte har upphört än. Med diverse nischer och missvisande titlar så släpps det skivor som i praktiska taget skulle kunna sammanställas av oss själva fortfarande, och för detta tar skivbolagen betalt samtidigt som de inte begriper varför vi fildelar. Nu är det dags igen. I dagarna släpptes en skiva som ska lura oss att tro att det är en skiva fullmatad med "schlager"-låtar i dansbandsversioner, men så är icke fallet.

När jag var liten så hade vi något som hette kassettband och vinylskivor. Det hände ofta att medlemmar i min släkt kom till mig med inspelningsbara kassettband och ville att jag skulle fylla dem med blandad dansmusik från mitt arkiv.

Senare i livet införskaffade jag en ministereo innehållande CD-växlare för tre CD-skivor samt två kassettbandspelare, vilket gjorde det möjligt att kopiera både kassettband och CD-skivor. Jag kom upp i ungefär 500 CD-skivor innan jag slutade min konsumtion av dessa.

Under den tiden fick jag motta ännu mer önskemål om att blanda låtar på kassettband till släkten. Dock i olika ljudkvaliteter då det blev blandat från CD-skivor och kassettband. Kassettbandet kommer alltid att vara min favorit som ljudbärare. Rent och klart ljud, men ändå mer levande än det digitala CD-ljudet och ändå fritt från knaster och risken för hack á la vinyl.

Nåja, alla var ju inte begåvade med en dansbandstokig syster-, dotter-, eller sonson som jag, men för dem utan den gåvan fanns det på den tiden färdigblandade kassettband innehållande 12 låtar att köpa till en billig peng på bensinstationer och stormarknader. Kassettband sammanställda av skivbolag.

Sedan gjorde CD-brännaren sitt intåg i var mans dator. Så även i min. Då kunde jag plocka låtar ur min CD-samling och göra CD-skivor med blandad musik till mina släktingar. Dessutom införskaffade jag ett ljudredigeringsprogram till min dator som jag fortfarande brukar, så jag förbättrade ljudkvaliteten och normaliserade ljudet så skivorna höll samma ljudkvalitet samt ljudnivå rakt igenom. Precis på samma sätt som skivbolagen.

Skivhyllorna i butikerna i mitten av 1990-talet och en bra bit in på 2000-talet var fyllda till bredden med dansbandssamlingar. Det var Sveriges bästa dansband, Sveriges bästa buggband, Sveriges största dansband med mera, men enligt vem? Köper man en samlings-CD för 169 kr så har man ju rätt att ifrågasätta vem som tycker att de låtar som finns representerade på skivorna är framförda av Sveriges bästa dansband.

Dock har det nu kommit till min kännedom att detta vansinne tydligen inte har upphört. Senaste skivan att bli lanserad - "Våra Älskade Dansband Spelar Schlagerfavoriter" - innehåller 20 spår sammanställda av någon som haft tråkigt på ett skivbolag. För mig, som har sysslat med det själv, är det inget imponerande. Jag anser att vem som helst kan plocka ihop lite låtar och sammanställa dem på en skiva. Jag kunde ju...

Jag hade, av titeln att döma, förväntat mig att våra mest folkkära dansband hade förenats i en studio och spelat in nya versioner och tolkningar av de riktigt bra schlagerlåtarna. Eller åtminstone melodifestivallåtar från tiden då Melodifestivalen faktiskt var en festival som innehöll riktig schlagermusik till 90 %, men så var icke fallet. Nej då. Någon har stoppat i och ur lite CD-skivor och kopierat över låtarna på en ny skiva. Precis så som jag gjorde förr. Från tiden då Melodifestivalen inte bestod av renodlad schlager till 90 %.

Då börjar vi. "Våra älskade dansband..." Älskade av vem? Finns band på skivan som jag inte ens skulle offra en spottloska på, för loskan är värd mer. "... spelar schlagerfavoriter". Vems favoriter? Vad menas med schlager? Tommy Körberg, Claes Malmberg och gänget hade ju koll på detta missbruk av ordet schlager. Bara för att ett hårdrocksband eller en banandyrkande tönt ylar i "Skräposkitfestivalen" så är det inte schlager för det.

Sedan kollar man på låtinnehållet. Vikingarna är med. Ett band som inte funnits sedan år 2004. "Oj! Har de återförenats enkom för denna skivan?" tänkte jag. "Hmm... 'Vad Gör Än Ett År". Alltså är en låt från år 1980 med på skivan, för Vikingarna gjorde då en svensk version av Johnny Logans "What's Another Year" så det avslöjar ju vad som pågått på skivbolaget som gett ut låtsamlingen.

  • Elisa's - "Tusen Och En Natt". Från Dansbandskampen 2010. Man kunde lika bra valt Wizex originalversion. Dansband det med.
  • Thorleifs - "Sweet Kissin' In The Moonlight". Melodifestivalbidrag från något år väl? 
  • Bengt Hennings - "Euphoria". Skrev jag inte om den vid recensionen av deras senaste skiva?
  • Drifters - "Ska Vi Plocka Körsbär I Min Trädgård". Även den recenserad av undertecknad vid tidigare tillfälle.
  • Fernandoz - "Bang En Boomerang". Från albumet "På Väg Igen" från år 2009.
Ja, ni fattar. Sedan kommer nästa grej värd att uppmärksamma:
  • Blender - "Dag Efter Dag". Chips gamla klassiker som blev totalslaktad i ett totalt ointressant och fantasilöst arrangemang i en dansbandskamp av detta skrik-, skrän- och dunka-dunkaband. Dessutom är Blender inget dansband. Då hade det varit mer att föredra om man valde originalet för det var trots allt framfört av en av våra största dansbandskvinnor, Kikki Danielsson. Annars fick låten en instrumental tolkning av tidernas största och bästa dansband alla kategorier - Ingmar Nordströms år 1988. Så nog fanns det mycket bättre alternativ. Det hette ju trots allt "våra älskade dansband".
Sedan fortsätter det med Barbados, Date, Casanovas, Zekes och Friends. Hallå?! Ordet "dansband", betyder det ingenting för skivbolagen? Det är renodlade popband, vissa uslare än andra, men dansband är det inte. Och Playtones? Seriöst?! Det finns inte plats för tondöv falsksång i dansbandsbranschen, så därmed är de diskvalificerade och borde inte ens finnas med på skivan.

Så låt er inte luras! Man har inte samlat våra mest älskade dansband och bett dem spela in schlagerfavoriter i egna tolkningar. Det finns en del älskade dansband med på skivan, men det finns även band som jag inte ens vill kalla dansband. Än mindre värda att älska.

Skulle jag valt ut spår från redan befintliga inspelningar till en skiva med en sådan titel så hade jag, för att plocka några axplock, valt exempelvis:
  • Curt Haagers - "Drömmer Om Dej" Tysk schlager med titeln "Vom Winde Verweht" i original. Dock vet jag inte vem som har spelat in den i original, för alla sökningar pekar på Nockalm Quintett, men det är inte samma låt. Någon som vet mer om detta? 
  • Stefan Borsch - "Låt Det Svänga". Utöver Bobbysocks version, så är väl denna den bästa man kan uppbringa av denna låt? Eller varför inte "Adios Puerto Rico" av Martin Contra? Finns fler "Om Du Vill " ("You Can Count On Me"), "Cherio", "Sjung Din Sång" (som han framförde i Melodifestivalen 1985) med flera.
  • Ingmar Nordströms - "Ja, Nu Så Vet Jag Vad Kärlek Är". Svensk version på Gerd "G.G. Anderson" Gabrowskis "Am Weißen Strand Von San Angelo".
  • Lasse Stefanz - "En Gåva Från Himlen". Även den en tysk schlager i svensk tappning. Andreas Martins "Der Himmel Kann Warten".
  • Jigs - "Mamma Maria". Ricchi E Povieris italienska schlager.
  • Vikingarna - "Djinghis Khan", "Hallelujah" alternativt "Moskva". Eller kanske "Save Your Love"? Eller varför inte "Albatross"? Den sistnämnda är förvisso en originallåt ämnad för bandet, men det är en riktig schlager.
  • Schytts - "Avsked i San Juan". Tommy Steiners "Die Fischer Von San Juan" på svenska.
  • Flamingokvintetten - "Emmanuelle Farväl". Ännu en klassiker av G.G. Anderson på svenska. - "Manuel Goodbye".
  • Matz Bladhs - "Jag Såg I Dina Ögon". Svensk version av den tyska schlagern "Ich Schau' In Deine Augen", framförd av Mireille Mathieu. Även denna komponerad av G.G. Anderson.
Ja, jag märker att ni börjar gäspa nu, men som ni ser så finns det enormt mycket schlager med riktigt älskade dansband att plocka fram och samla på skiva om det skulle vara nödvändigt, men jag lider av en enorm allergi mot samlingsskivor framplockade av skivbolag. De känns så onödiga. Dessutom är ju i regel titlarna på skivorna missvisande, vilket vi märkte här.

Betyg då?
1 av 5. Totalt meningslös utgivning som dessutom var missvisande redan i titeln. Enda fördelen är det låga priset. Dumheten att ta ut hutlöst höga priser för samlingsskivor i stil med denna tycks äntligen ha upphört.


Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.