'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

söndag 29 april 2012

Willez debut - comme ci, comme ça

Vi tar oss åter tillbaka till den senaste säsongen av Dansbandskampen, för det var i princip där vi hittade de flesta orkestrarna som gick längre än bara vidare till nästa lördag i programmet. Från Ljungbyhed kommer huvudrollsinnehavarna för detta blogginlägg. Inte så tokigt, men jag skulle inte springa i ilfart till skivbutiken precis.

Visst minns vi väl falsksjungande Linus Troedsson och bandet Willez ytterst påhittiga arrangemang på flertalet tråklåtar som de fick framträda med i Dansbandskampen 2010? Visst minns ni väl även undertecknads kovändning ju längre in i säsongen vi kom avseende bandet? Prestationerna arrangemangs- och framträdarmässigt blev roligare och bättre ju längre in i tävlingen vi kom.

Bland annat urtrista "Snälla Snälla" och lika urtrista eurovisionslåten "Satellite" fick helt nya gestaltningar i Willez tolkningar. Roligare och bättre sådana dessutom. Skulle vilja likna det med mästerkocken som lyckades få smak på en hamburgare från restaurangkedjan Max, för dessa är totalt smaklösa och intetsägande. Max hamburgare alltså.

Men ett och ett halvt år senare kom debutskivan och det roliga tog slut. Det gjorde visserligen falsksången med. När väl Linus fick bukt med falsksången så måste jag tillstå att han är en bra sångare, men var tog innovationen vägen? Var gjorde Willez av kryddmixen i köket?

Svemicke är ju en finsmakare vad gäller dansband, skulle du vilja kalla detta för dansband?
Ja, det skulle jag, och det är ju att betrakta som att Willez gjort en bedrift. Det finns en del riktigt härliga dansbandslåtar på skivan, men jag saknar fortfarande de innovativa och påhittiga arrangemangen som vi fick en försmak av i Dansbandskampen. Ett lite roligare låtval hade inte skadat heller.

Det är väldigt mycket "nya" Lasse Stefanz över Willez debutskiva. En massa tunggungande gubbarock i ungdomlig gestaltning. Bör jag tillägga att jag föredrar "gamla" Lasse Stefanz?

"Gonna Find My Angel". - Den gick varm på 1990-talet och det hörde väl till att varenda dansorkester skulle "trada" den då det begav sig? Den är redan inspelad i många bra versioner, så den kunde vi varit utan.

Överlag är låtvalet lite fantasilöst. Wow-känslan uteblir och man upplever ingen större eufori vid lyssnandet och det är dåligt då det dröjde länge innan debutalbumet släpptes.

Så Willez är inget att ha, anser Svemicke?
Tvärtom! Willez är ett bra band och de har riktiga dansbandspotential, men just den här skivan var lite fantasilös, och det tycker jag är synd. För att ha väntat så länge med debutskivan så trodde jag faktiskt att prestationen skulle bli roligare.

Favoriter på skivan då?
"Låt Mig Va" och "Här Mår Jag Bra" utan tvekan. Riktigt go'a dansbandslåtar. Även "På Väg Till Köpenhamn" är inte så dum den heller. Willez är starka på foxtrot. Där gör de sig bäst. Skulle mycket väl kunna svepa över dansgolvet med en härlig flicka till någon foxtrot av Willez.

Sammanfattning och betyg då?
Tre av fem möjliga. Inte bra, men definitivt inte dåligt heller. Jag hoppas bara nästa skiva blir bättre, för Dansbandssverige mår bra av ett band som Willez.
  • Besök Willez hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 18 april 2012

Från Finland med dansbandsmusik

Efter många år i Finlands populäraste dansband så valde dess frontfigur att gå solo och därigenom göra sig ett eget namn i genren, och succén har förblivit ett faktum. Några album på solokvist har det blivit och nu är Finlands dansbandskung tillbaka igen. Denna gången med ett mer dansbandsdoftande album enligt honom själv.

Jag syftar naturligtvis på Hans Martin som nu är tillbaka med ett nytt album; "Här Är Jag Hemma".

Efter att han lämnade dansbandet Tommys så valde han att göra sig ett eget namn i branschen och visst lyckades han? Det råder ingen tvekan på att material signerat Hans Martin är väl värt att lyssna på och så även nu.

Dansbandsdoftande uttryckte han att det nya albumet är, och visst kan jag hålla med. Visserligen är det inga spår på skivan som direkt får mig att uttrycka en särskild Wow-känsla arrangemangsmässigt, men det är traditionellt, tryggt och bra.

Vi finner en del nytt material och en del gamla klassiker. Ett kul inslag är faktiskt att Hans Martin plockat upp Paul Sahlins "Där de Vita Syrenerna Blommar", som vi ursprungligen återfinner på Matz Bladhs album "Leende Dansmusik 97" och som Paul skrev tillsammans med Erik Skoog och Maritha Höglund.

Även "Little Yellow Aeroplane" har fått en ny svensk nyinspelning signerad Hans Martin. Streaplers var väl dem som sjösatte den svenska versionen av denna på 1980-talet? - "Min Gamla Gula Flygmaskin" med Towe Widerberg på sång.

Som jag skrev tidigare; man vet vad man får med denna Finlands störste dansbandssångare. En trevlig samling låtar traditionellt och karaktäristiskt framförda av Hans Martin. För er som saknar det gamla Tommys; ni behöver inte känna sorg. Köp Hans Martins "Här Är Jag Hemma" och allt blir bra igen.

Betyg då?
Det pendlar mellan 3+ och 4- av fem möjliga. Själva skivan är ingen musikalisk sensation, men det finns ändå garanti för vad namnet Hans Martin betyder så jag väljer 4-. För er som gillar traditionell dansmusik så kan jag rekommendera Hans Martins senaste. Köper ni skivan och förväntar er Hans Martin som han alltid har låtit så blir ni inte besvikna. Skivan innehåller även en del saxofon och vad jag tycker om det vet ju ni trogna läsare.

Hans Martin hamnar även under min kategori "Svemickes Dansbandstips". Det är som sagt traditionell dansbandsmusik precis så som dansband ska låta och alla sådana produktioner skall premieras!
  • Besök Hans Martins hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

söndag 15 april 2012

Simsalabim och Wizex tycks ha hittat "himm".

Ett av våra stora dansband är tillbaka. Efter medverkan i Dansbandskampen för två år sedan stundar nu en ny singel som väl är att betrakta som en aptitretare för vad som komma skall? Nu verkar bandet dessutom ha hittat hem igen.

"Simsalabim" heter singeln och som ett trollslag så har vi fått tillbaka Wizex från skånska Osby i den stil som vi förknippar bandnamnet med. Efter några år med försök till själlös slammerpop med frenetiskt dunkande och en massa gnisslande gitarrer från tiden då Paula Pennsäter var frontfigur i bandet, så får vi nu åter igen lyssna till traditionell dansbandsmusik med välklingande klaviaturer och saxofoner, precis så som det skall vara - och precis så som Wizex skall låta.

Visserligen var jag lite hård mot bandet då jag skrev om deras medverkan i Dansbandskampen, men det var mest den konservativa ådran i mig som hade lite svårt med namnet Wizex utan Lena Pålsson. Lena är Wizex för mig, men det är petitesser i sammanhanget.

Både Anna Sköld och Thomas Lindberg gjorde lysande insatser med både Kikki Danielssons melodifestivalhit från 1985, "Bra Vibrationer" och i Timbuktus "Alla Vill Till Himmelen". Ja, hela bandet gjorde fantastiska insatser med arrangemangen och framförandena i dessa låtar och det är väl något av det bästa som producerades i den, annars så patetiska programserien? Timbuktu själv är dessutom en av mina favoritartister utanför dansbandsgenren. Mikael Wiehes "Flickan Och Kråkan" är ju helt underbar i Timbuktus tolkning.

Rykten går om att Kikki Danielsson i egen hög person faktiskt ska medverka på nya plattan. Det kan ju bli lite spännande faktiskt. Det var ju trots allt i Wizex som hon en gång i tiden började.

Det är precis så här som dansbandsmusik skall låta! Så alla ni band som kör en massa gitarrgnisslande dunka-dunkapop med illvrålande sångare/sångerskor och titulerar er dansband; lyssna på Wizex och lär hur ni ska göra, för ni har låååååångt kvar!

"Simsalabim" är ett bevis på att Wizex tycks ha hittat "himm" (hem på skånska, men hem rimmar inte på simsalabim). Med den här aptitretaren så har ni fått mig att se fram emot full-CD:n med både spänning och glädje. Väldigt bra jobbat! Glöm bara inte att ta med ovan nämnda låtar på plattan!


Wizex nya singel "Simsalabim".

  • Besök Wizex hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

söndag 8 april 2012

Så ska det gå till!

Att titta på licensfinansierad kvasiunderhållning med lågvattenmärkta och rampljusdesperata skräpartister i TV hör inte till mina favoritsysselsättningar precis, men ikväll fick jag lära mig att det beror mycket på vilket "fôlk" som medverkar för att göra vilket TV-program som helst till högkvalitativ underhållning.

Så Ska Det Låta fungerar ju för det mesta som konstgjord andning för de så kallade artister som är på väg ut för att evigt falla i glömska. Ett sista hinder för att bli förpassade till den eviga gårdagens begivenheter och som är livrädda för att strålkastarljuset över scenen skall lysa på dem för sista gången. Dem som inte har något mer att komma med efter fjärdeplatsen i Idol 1975, men som ändå vill fortsätta att vara kändisar.

Ja, nu har väl inte Idol funnits så länge? Jag vet inte hur länge det har funnits och jag bryr mig föga om det, men ni förstår nog min överdrivna sarkasm? Det känns lite som att 'Så Ska Det Låta' ofta är "Andra chansen" en gång till. "Snälla, glöm inte bort mig", liksom.

Jag har blivit kallad för pessimist, gnällröv, avundsjuk och allt vad det är, och må vara att jag är gnällig och pessimistisk. Avundsjuk dementeras dock av det bestämdaste, men i dagens Kultursverige, inspirerat av 100-årig amerikansk skräpkultur, så behövs det inte mycket för att någon skall kallas kändis och få en massa plats i TV.

Det är skillnad på så kallade artister/kändisar och riktiga artister/kändisar. Jag beundrar de artister som förtjänat sin plats i rampljuset. Oavsett genre egentligen, men dessa nollor som envisas med att ställa upp i dokusåpor, talangtävlingar och dylikt bara för att bli kändisar och som sedan är ständigt återkommande i 'Så Ska Det Låta' och andra liknande program? Ne-ej! Det är skillnad på att själv klättra upp i ljusrampen och rikta strålkastaren mot en eller att låta strålkastaren själv söka upp en.

Kvällens upplaga av 'Så Ska Det Låta' bjöd däremot på högklassig underhållning med högkvalitativa artister och det var en fröjd att se programmet. Med rutinerade artister som bjuder på sig själva på ett bra sätt och med glimten i ögat blev programmet riktigt sevärt. Dansbandskungen Christer Sjögren och musikundret Gunhild Carling mötte dansbandsprinsessan Elisa Lindström och legenden Hasse Andersson.

Dessa artister är raka motsatsen till den där tjejen med tandställning som stod och gnydde framför Claes af Geijerstam och två andra i TV för några år sedan. Det var väl ur Idol? Jag tycker just den lilla sekvensen återspeglar hela syftet med den programserien. Jantelag vad då? Som Ainbusk Singers sjöng; "Se mig för här är jag".
  • Christer Sjögren. Mannen som, 18 år gammal, började spela dansbandsmusik med ett mindre känt band vid namn Jupiters. Sedan blev det Pelles orkester, för att sedan bli tillfrågad ifall han ville ersätta Stefan Borsch i Vikingarna. Resten vet vi och resten gav honom en framgång utan dess like.
  • Gunhild Carling. Ett musikaliskt geni - vilket hon bevisade i kvällens program - och jazzexpert som blev känd för hela svenska folket efter att hon var dansbandsoraklet Tomas Deutgens bisittare i Dansbandskampen 2010.
  • Hasse Andersson. Presentation överflödig. Han skrev en låt om en man som ville ta med sin hund till himlen för 30 år sedan och resten vet vi. Dessförinnan lät han oss lära känna "Skomagare-Anton". En av våra mest folkkära artister och låtskrivare som nästan aldrig har berört området hjärta och smärta utan nästan uteslutande enbart skrivit om händelser ur vardagen. Att lyckas med detta och att få det att rimma också är genialt.
  • Elisa Lindström. Tjejen som, redan vid 14-års ålder år 2005 deltog i Melodifestivalen - om än den för juniorer, och som sedan i nio veckor på hösten år 2010 visade på en dansbandsprofessionalism utan dess like tillsammans med pojkarna i sitt band Elisa's.
Dessa fyra lyfte 'Så Ska Det Låta' till en helt ny nivå och med den meritlistan anser jag att man är väl förtjänt av att stå i rampljuset och dyrka kändisskap. De fick programmet att bli högklassig underhållning som eder trogne bloggskribent varmt och väl kan rekommendera. Om SVT nu envisas med fler säsonger av denna uttjatade programserie så är det på kvällens nivå som programmet borde läggas!

Det blev dessutom ännu roligare när det blev samarbete "över gränserna". När Gunhild instrumentalt assisterade Elisa och Hasse i deras framträdanden eller när Elisa bjöd upp Christer för en foxtrot till Hasses framträdande av "Save The Last Dance For Me".

Tänkte på en sak medan jag såg programmet. Christer Sjögren och Gunhild Carling borde göra något ihop. Det hade nog kunnat bli riktigt bra. Ett lite annorlunda, men ack så kul samarbete. Bättre det än att han ska tolka tönten Gagga i skräp-TV:n. Jag väntar fortfarande på skivan med Frank Sinatrahits ackompanjerat av ett storband, Christer. När kommer den? Bättre med Frank än Elvis.

Det blev en säsongssorti av 'Så Ska Det Låta' med salut! Såg ni inte programmet ikväll så se det vid tillfälle, för det var riktigt bra! Med beröm godkänt! Sådana konstellationer vill vi se mer av! Åtminstone jag. Se programmet helt enkelt!
  • Fram till den åttonde maj kan ni se ovan nämnda program på SVT Play genom att klicka här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.