'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

fredag 5 augusti 2011

Idag var vi fem skåningar i stadsparken

Från skånska Perstorp hämtade Borås den nästsista sommartorsdagens dansband och det blev traditionellt, moget och lite eget. Ett band som borde fått en högre placering i Dansbandskampen än vad de fick.

Vi känner igen dem från 2010-års dansbandskamp i SVT. De borde hamnat bland topp tre, enligt mitt tycke och efter ikväll anser jag detta ännu mer. Jag syftar på Donnez. Ett riktigt bra band som körde en traditionell och mogen dansbandsmusik precis så som den ska låta rakt igenom hela kvällen. Lite väl mycket dragspel och för lite saxofon (nämligen ingen) för min smak bara. Och återigen; var var basisten? Livemusik hade varit trevligt!

12'000 besökte det boråsiska dragplåstret på Stora Torget. Ett lokalkänt band vid namn Rydell & Quick. Ett publikfiasko med tanke på att detta band tydligen ska vara rätt populärt bland boråsarna, samt att solen sken. Skrivande skåning, vars prosa ni läser nu, var dock föga imponerad av dem den gången jag såg dem. Det var nog när jag var nyinflyttad här. Så min frånvaro på Stora Torget känns inte som en större förlust.

12'000 besökare var det nog inte i stadsparken. Det var troligtvis mer, för det var rejält trångt där redan vid 21.00 och sedan bara fylldes det på. Till slut gick det knappt att andas där.



Tog två bilder som jag tänkte att Borås Tidning kunde titta på på måndag vid kaffebordet, för de var väl inte i stadsparken denna gången heller?

Försökte illustrera fotografiskt det gigantiska publikhavet vi hade i stadsparken redan från början. Båda bilderna togs då "superkändisarna" uppträdde inför minimalpublik på Stora Torget.

Som ni ser (om det nu går att se) så hade vi inte direkt någon minimalpublik i parken. Det hade vi dock när det "moderna dansbandet" Face 84 var här. Då fylldes det inte på förrän runt 22.30. Inget fel på Face 84, men jag vill ge er en uppfattning om vilken form av dansbandsmusik som verkligen är populär och det är inte den som media vill framhäva.

Tänk när jag var ung. Då fanns det bara en sorts dansbandsmusik. Inget traditionellt, moget eller vad det nu kallas. Då på den tiden fanns nämligen inte den "moderna dansbandsmusiken" (som för övrigt börjar bli enormt omodern igen), dansbandspopen eller vad den nu kallas. Den behövdes inte och det gör den uppenbart inte nu heller. Scotts, Date och de andra kanske snart kan byta genre. Hoppas kan man ju alltid göra.

Donnez då ja: Det fanns en del irritationsmoment, ej relaterade till själva bandet, under kvällen som tyvärr gjorde att jag inte kunde fokusera mig fullt ut på själva uppträdandet. Det finns ett dansgolv i stadsparken. Det är där man ska dansa! INTE utanför! Vi som vill lyssna på musiken och som inte dansar, tycker det är högst otrevligt att bli trampade på x antal gånger, vilket jag blev ikväll.

Scenen är till för orkestern och mikrofonerna är upplåtna för orkestermedlemmarna. Inte Borås alla retards som sprang runt där och som skulle upp och leka radiovärdar i mikrofonerna. Det är fjärde gången nu som man låter dem gå upp där och tjôta och det är irriterande. Jag vet att våra politiker har sagt att även dem ska få vistas ute i samhället utan översyn eller tillsyn, men jag är inte politiker och jag har heller inte varit delaktig i det beslutet. Nog sagt om detta innan jag blir överfallen av kommentarer från allsköns humanister här som ju vet bäst. Alltid!

Donnez var det ja: Klart godkänt band som bjuder på en lyckad danskväll fylld med traditionell mogendansbandsmusik. En hel del egenproducerat material varvat med diverse kända låtar i en härlig blandning som aldrig bryter mönstret från hur ett dansband verkligen ska låta. Lite enformig instrumentering dock, men så är jag ju lite smått allergisk mot för mycket dragspel.

Nästa vecka blir det Nizeguys. Huruvida jag kommer att vara där eller ej vet jag inte ännu, men min närvaro då kommer troligtvis inte bero på orkestern i så fall, för utan dem lever jag ändå rätt lyckligt. Fast de kanske överraskar denna gången. Det har ju hänt att jag blivit överraskad förut där jag minst anade att överraskningen skulle finnas.
  • Besök Donnez hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar