'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

torsdag 25 augusti 2011

Musikpoolen - en viktig dansbandsinsats




Året var 1988. Idén om att slå samman två skånska dansbandsprogram till ett och göra en insats för dansbandskulturen föddes. Över "Malmösändaren" spreds ett interaktivt renodlat dansbandsprogram för folket i södra Skåne och succén var ett faktum.


Varje torsdagskväll från klockan 19.30 och fram till midnatt kan man, över "Malmösändaren" 89,2 MHz, lyssna till Musikpoolen och det har man kunnat göra i 23 år nu.

Från början hette programmet Sydpoolen - troligtvis eftersom sändningsområdet var över de sydligaste delarna av Sverige - men bytte, som ni nog redan har förstått, namn till Musikpoolen kort senare.

Vi som varit med framför våra radioapparater hemma sedan begynnelsen vet vad som gäller när vi hör namnen "Freddy, Hasse och Kaj" nämnas om torsdagskvällarna. Det är upphovsmännen bakom programmet - Freddy Nilsson, Hans Lindegren och Kaj Andersson - som åsyftas.

I Malmöområdet är det mer regel än undantag med hälsningsprogram i de olika närradiostationerna. Program där lyssnarna får ringa in och hälsa till vänner och bekanta samt önska sig en låt. Det finns en uppsjö av dessa program som poppat upp som svampar ur jorden på senare tid. Anledningen är enkel att förklara; Har man ett radioprogram med detta upplägg så rullar programmet på av sig självt. Undertecknad vet för jag har själv varit delaktig i några av dem.

Musikpoolen är inget undantag, men det som skiljer detta programmet från sina gelikar är att det är ett av de första programmen med detta koncept i den skånska närradion samt att Musikpoolen är ett organiserat program med olika programpunkter och med ett lite mer professionellt upplägg.

Trogna radiopubliken har ovan nämnda herrar bakom Musikpoolen varit 52 veckor om året ända sedan starten för 23 år sedan. Man har sänt med visst sporadiskt manfall då och då, men programmet har aldrig utgått och det har aldrig haft ett enda sändningsuppehåll. Det är värt att beundra då det sänds helt ideellt, alltså där programledarna och de medverkande i programmet inte får en enda krona i lön.

Vi dansbandsälskare från Malmö med omnejd vet mycket väl vad Musikpoolen är för ett program och det fanns inte många torsdagskvällar i min barn- och ungdom som jag inte satt klistrad framför radion med frekvens 89,2 MHz inställd.

Musikpoolen som program är väletablerat i dansbandsvärlden och för dansbanden är det dessutom en stor kanal för att få ut sitt material genom. De olika programpunkterna bestod, då jag frekvent lyssnade på programmet, av:
  • Hälsa Dem Där Hemma. Programpunkten där lyssnarna får ringa in och hälsa till vänner, bekanta och önska en dansbandslåt. Programpunkten inleds alltid av Ingmar Nordströms tolkning av låten med samma namn som programpunkten.
  • Tävling. I regel är det Hans Lindegren som organiserar och håller i tävlingen där lyssnarna för det mesta ska gissa sig fram till ett föremål.
  • Poollistan. Musikpoolens egen topplista med de senaste dansbandslåtarna i en topp tio och det är lyssnarna som får ringa in och lyssna.
  • Brev och vykort. Utöver de realtidsbaserade telefonsamtalen i "Hälsa Dem Där Hemma" så kan lyssnarna även inkomma med brev och vykort. Dessa redovisas i denna programpunkten.
Utöver detta så dyker även programledarna ner i den skörd av nytt dansbandsmaterial de får in och redovisar detta för lyssnarna.

Det är ett antal år sedan nu som jag hade möjlighet att spendera torsdagarna vid radion så om det skett förändringar på senare tid så är det inget jag kan redogöra för.

Programmet finansieras helt utav intäkterna från de medlemsavgifter man får in genom att lyssnarna kan bli stödmedlemmar. Det är endast stödmedlemmar till Musikpoolen som får lov att interagera i programmet och deltaga i de olika aktiviteterna i och kring programmet.

Utöver ovan nämnda herrar så består programmet även utav Andreas Svensson. Det är han som ansvarar för tekniken och han har även tagit ut Musikpoolen till den vida världens digitala nät. Ni vet, det där "www" var Musikpoolen nu har en hemsida.

Och nu kan man även följa Musikpoolen på torsdagskvällarna över Internet utan begränsat geografiskt analogt sändningsområde. Allt man behöver göra är att besöka hemsidan tillhörande sändarföreningen Malmökanalen vars utrustning och studio programmet sänds ifrån.

Med 23 år i bagaget så är programmet ett av de mest etablerade programmen i de dansbandsälskande malmöbornas hem och vi ser ingen ände på det än, och hoppas inte på en sådan heller, för Musikpoolen behövs! Ni vet ju hur lite intresse som public service-radion ägnar en av de största musikkulturerna i Skandinavien.

I Skåne lider vi dock ingen större nöd av den bristande dansbandskulturen i radion för vi har de olika närradiostationerna med program som flitigt spelar dansband i radion och Musikpoolen är ett av de största programmen utav dessa. Dessutom det längsta med sina fyra och en halv timmar långa sändning varje torsdag.

Lite kuriosa:
Alla medverkande programledare i Musikpoolen är, eller har varit medlemmar i dansbandsorkestrar från Skåne. De har även spelat dansmusik ihop under namnet Sydpoolarna, vars namn kunde härledas till det ursprungliga namnet för programmet.

Freddy Nilsson är dessutom mannen som låg bakom "Dansband I Non-Stop" som sändes i TV21 på 1990-talet och som jag omnämnt i tidigare inlägg om denna TV-kanal. Freddy var även programledare för sitt eget rikssända dansbandsprogram i kanalen som numera heter Kanal 5. Programmet sändes varje lördag under en tid på 1990-talet och där visade man livespelningar med diverse dansorkestrar. Ett televisionens "I Afton Dans".
  • Besök Musikpoolens hemsida här.
  • Besök Malmökanalens hemsida och hör Musikpoolens livestreaming varje torsdagskväll här.
  • Läs mitt ovan omnämnda inlägg om TV21 här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 12 augusti 2011

Jaha, det var det det

Sista sommartorsdagen gick ut med bravur! Fullt till bredden av åskådare som sjöng med, tjoade och tjimmade och det var fullt ös med ett himla tryck rakt igenom. Undertecknad sjöng med i nästan varje låt och det var ett riktigt bra framträdande trots att det blev förskjutet en halvtimme på grund av en strulande kabel.

Så Svemicke gillade Nizeguys trots allt?
Nizeguys?! Nej, jag syftar på Smokie på Stora Torget som upprätthöll nostalgin på en väldigt hög nivå ikväll. Enda nackdelen var att någon bananskalsglidande brud - genom någon form av talangjakt - skulle yla ut sviterna av ett tarmvred i mikrofonen ända in till klockan 21.00, så vi som gick dit för att höra bra och kvalitativ musik fick uthärda detta oljud innan Smokie äntrade scenen.

Men detta är ju en dansbandsblogg. Smokie är väl inget dansband?
Nej, men ikväll hade vi inget dansband i Borås så då får jag ju skriva om dessa kultkungar istället, eller hur?

Var inte Nizeguys i stadsparken då?
Jo, men de är väl inget dansband? Det oväsendet kallar jag då inte för dansband!

Sanningen är att jag faktiskt gick bort till stadsparken efter att Smokie var klara med sitt framträdande och jag stannade genom sex låtar varav jag höll för öronen genom fyra av dem. De hade en sak gemensamt med Smokie på Stora Torget nämligen och det var den oerhört höga volymen, så blev man inte hörselskadad av skiten de spelade så blev man det av volymen de spelade det på.

Ska man sedan se det ur åskådarsynpunkt så var det inte trångt i stadsparken precis när jag kom dit. Var gott om plats så varför Borås Stad envisas med att ta hit det skitbandet år efter år kan man ju fråga sig.

Nizeguys fick rådet "åk hem och träna" av juryn i Dansbandskampen det året de var med där. Jag skulle vilja ge dem rådet att bara åka hem och stanna där! Hopplöst fall! Ringer Borås nästa år igen och vill ha er med en sommartorsdag så tacka nej!

Fast å andra sidan så är det bra även att det kommer urusla band som detta för då kan jag göra annat än att spendera kvällen i stadsparken en sommartorsdag. Då kan jag exempelvis köra buss eller åka till Skåne och hälsa på istället, så jo, ni är jättevälkomna hit igen!

En fråga bara: Finns det verkligen folk som betalar entréavgift till en danstillställning för att se detta bandet? I så fall har de gott om pengar och inga ekonomiska bekymmer för de är inte ens värda garderobsavgiften! Så egentligen gjorde det inget att Smokies framträdande drog ut på tiden. Jag missade ju inget i stadsparken ändå.

Och Smokie kan varmt rekommenderas! Alan Barton saknas dock. Inte riktigt det samma utan honom, men största fördelen var att vi slapp "Livin' Next Door To Alice". Inget fel i den så, men den är rätt uttjatad. En låt jag däremot saknade var "Boulevard Of Broken Dreams", så det tänkte jag råda bot på genom att lägga upp den nedan.

Årets sommarfestival i Borås är därmed slut för i år och om vi får en ny festival nästa år står skrivet i stjärnorna, för det diskuteras rätt friskt huruvida kostnaderna för de polisiära insatserna skall betalas eller ej, men självklart hoppas vi på en ny dansbandssommar nästa år igen. Känns lite vemodigt att det är slut för i år nu. Nu nalkas september och vi går mot kallare tider igen. Inget kul! Särskilt inte när största delen av sommaren regnade och blåste bort. Hösten har redan kommit, känns det som.


Smokie - "Boulevard Of Broken Dreams"

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

fredag 5 augusti 2011

Idag var vi fem skåningar i stadsparken

Från skånska Perstorp hämtade Borås den nästsista sommartorsdagens dansband och det blev traditionellt, moget och lite eget. Ett band som borde fått en högre placering i Dansbandskampen än vad de fick.

Vi känner igen dem från 2010-års dansbandskamp i SVT. De borde hamnat bland topp tre, enligt mitt tycke och efter ikväll anser jag detta ännu mer. Jag syftar på Donnez. Ett riktigt bra band som körde en traditionell och mogen dansbandsmusik precis så som den ska låta rakt igenom hela kvällen. Lite väl mycket dragspel och för lite saxofon (nämligen ingen) för min smak bara. Och återigen; var var basisten? Livemusik hade varit trevligt!

12'000 besökte det boråsiska dragplåstret på Stora Torget. Ett lokalkänt band vid namn Rydell & Quick. Ett publikfiasko med tanke på att detta band tydligen ska vara rätt populärt bland boråsarna, samt att solen sken. Skrivande skåning, vars prosa ni läser nu, var dock föga imponerad av dem den gången jag såg dem. Det var nog när jag var nyinflyttad här. Så min frånvaro på Stora Torget känns inte som en större förlust.

12'000 besökare var det nog inte i stadsparken. Det var troligtvis mer, för det var rejält trångt där redan vid 21.00 och sedan bara fylldes det på. Till slut gick det knappt att andas där.



Tog två bilder som jag tänkte att Borås Tidning kunde titta på på måndag vid kaffebordet, för de var väl inte i stadsparken denna gången heller?

Försökte illustrera fotografiskt det gigantiska publikhavet vi hade i stadsparken redan från början. Båda bilderna togs då "superkändisarna" uppträdde inför minimalpublik på Stora Torget.

Som ni ser (om det nu går att se) så hade vi inte direkt någon minimalpublik i parken. Det hade vi dock när det "moderna dansbandet" Face 84 var här. Då fylldes det inte på förrän runt 22.30. Inget fel på Face 84, men jag vill ge er en uppfattning om vilken form av dansbandsmusik som verkligen är populär och det är inte den som media vill framhäva.

Tänk när jag var ung. Då fanns det bara en sorts dansbandsmusik. Inget traditionellt, moget eller vad det nu kallas. Då på den tiden fanns nämligen inte den "moderna dansbandsmusiken" (som för övrigt börjar bli enormt omodern igen), dansbandspopen eller vad den nu kallas. Den behövdes inte och det gör den uppenbart inte nu heller. Scotts, Date och de andra kanske snart kan byta genre. Hoppas kan man ju alltid göra.

Donnez då ja: Det fanns en del irritationsmoment, ej relaterade till själva bandet, under kvällen som tyvärr gjorde att jag inte kunde fokusera mig fullt ut på själva uppträdandet. Det finns ett dansgolv i stadsparken. Det är där man ska dansa! INTE utanför! Vi som vill lyssna på musiken och som inte dansar, tycker det är högst otrevligt att bli trampade på x antal gånger, vilket jag blev ikväll.

Scenen är till för orkestern och mikrofonerna är upplåtna för orkestermedlemmarna. Inte Borås alla retards som sprang runt där och som skulle upp och leka radiovärdar i mikrofonerna. Det är fjärde gången nu som man låter dem gå upp där och tjôta och det är irriterande. Jag vet att våra politiker har sagt att även dem ska få vistas ute i samhället utan översyn eller tillsyn, men jag är inte politiker och jag har heller inte varit delaktig i det beslutet. Nog sagt om detta innan jag blir överfallen av kommentarer från allsköns humanister här som ju vet bäst. Alltid!

Donnez var det ja: Klart godkänt band som bjuder på en lyckad danskväll fylld med traditionell mogendansbandsmusik. En hel del egenproducerat material varvat med diverse kända låtar i en härlig blandning som aldrig bryter mönstret från hur ett dansband verkligen ska låta. Lite enformig instrumentering dock, men så är jag ju lite smått allergisk mot för mycket dragspel.

Nästa vecka blir det Nizeguys. Huruvida jag kommer att vara där eller ej vet jag inte ännu, men min närvaro då kommer troligtvis inte bero på orkestern i så fall, för utan dem lever jag ändå rätt lyckligt. Fast de kanske överraskar denna gången. Det har ju hänt att jag blivit överraskad förut där jag minst anade att överraskningen skulle finnas.
  • Besök Donnez hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

torsdag 4 augusti 2011

Dans och dansband är bevisligen inte intressant för media

Det har hänt en hel del dansrelaterat i Borås stadspark denna sommar. Utöver dansbanden om torsdagarna så har det även funnits möjlighet till att lära sig att dansa bugg på onsdagar. En begivenhet som dessvärre ej har uppmärksammats så mycket av media.

Borås Dansförening har arrangerat buggkurs samt fri dans
i stadsparken i Borås under hela sommaren.


Borås Dansförening har under hela sommaren hållit i buggkurser i stadsparken varje onsdag mellan klockan 18.30 och 21.00. En liten förfest till torsdagens danshändelse.

Upplägget har varit sådant att man först hållit en snabb nybörjarkurs i bugg i cirka 45 minuter. Efter det har man haft fri dans med blandad bugg och foxtrot där alla får dansa med alla.

"Jaha, men det var ju spännande!" kan man ju tycka. Absolut! Borås Tidning tyckte dock inte detta, för liksom historien med Fernandoz i torsdags så har inte tidningen ägnat en enda bokstav åt detta någon gång under hela sommaren.

Ikväll var det åttonde och nästsista gången, sedan flyttar dansföreningen in i Parkhallen, belägen vid djurparken i Borås. Där kommer verksamheten att vidhållas varje söndagskväll framöver från och med den fjärde september.

TV4 var villiga att göra ett reportage från dansen en onsdag, men ångrade sig i sista sekund. Det är mycket dåligt att man inte har visat detta någon uppmärksamhet över huvudtaget! Så nog är det en dold agenda om att gömma undan en av Sveriges - ja, Nordens största kulturer till och med - och låtsas om som den inte finns.

Fast på ett sätt gör det inget för vi "dansbanders" klarar oss alldeles utmärkt utan inblandning från media. Håll ni er till ert Idol och era hip-hopartister. Om vår kultur kan ni inget ändå och försöker ni lära er så blir det bara fel. Dansbandskampen i SVT är ju ett vältalande exempel för detta.

Jag nämnde ju TV 2 Charlie och deras satsning på dansbandskulturen i Danmark i form av programmet "Top Charlie" i ett tidigare inlägg. Längst ner tänkte jag publicera ett litet klipp om vilken sensation deras satsning har gjort för dansbandskulturen i Danmark. Det har blivit så stort att man har arrangerat stora dansbandsgalor och ett smakprov från dem följer nedan.

Men nu över till Borås Dansförening: Ni trogna läsare vet ju egentligen vad jag tycker om att dansa. Inte riktigt min melodi, för att uttrycka det lite vitsigt. Trots mitt enorma intresse för dansbandskulturen så är jag, till skillnad från Tomas Deutgen, ingen förespråkare för själva dansandet, men en ny dörr har öppnats i mitt liv denna sommaren. En öppnad dörr som jag är mycket glad för.

Det är nämligen så att undertecknad har tecknat ett medlemskap i ovan nämnda förening. Så från och med nu är jag medlem i en förening som har vunnit svenska och internationella mästerskap i dans. Där är jag numera medlem. Jag som inte ens hade kunnat vinna ett dansmästerskap ensam och utan konkurrens i mitt eget vardagsrum.

Vadan nu detta medlemskap då? Jo, förklaringen är enkel. Ni som läser bloggen troget vet att jag har jobbat mycket med dansbandskulturen tidigare och att anledningen till denna bloggens existens är att fortsätta jobba med denna kultur.

Borås Dansförening är en genremässigt (schanger för er som inte kan franska) vidsträckt förening, men det ingår även dansbandsrelaterad dans i föreningen och jag kände att jag kommit så rätt med tanke på detta. Äntligen får jag vara med om det jag alltid velat: En förening med medlemmar som bland annat delar mitt musikintresse.

Min kära mor lät mig för många herrans år sedan genomgå en intensivkurs hos henne i vanlig "gitarrdans". Alltså foxtrot med två steg åt vänster och ett åt höger. Jag kallar det för "gitarrdans" för man håller om danspartnern på samma sätt som man håller om en gitarr. Detta är den enda dans jag någorlunda kan traktera, så helt i krisläge vad gäller dans är jag inte.

Jag besökte dansföreningens lokal igår och fick en grundlig genomgång i verksamheten och kände att jag kommit så rätt, för även om jag inte kan dansa så finns det en hel del annat som jag kan bistå med samtidigt som jag bland annat får syssla med det som jag älskar mest av allt - dansbandsmusik. En ny ungdomsfluga, för det är inte klokt vad populärt det har blivit igen! Det insåg jag vid besöket hos dansföreningen. När jag var ungdom så var man bara konstig och sjuk i huvudet om man lyssnade på dansband.

Det var när jag fick veta att det inte var ett krav att kunna dansa som jag bestämde mig för att slänga in medlemsavgiften. Dessutom har jag nu alla chanser i världen att få professionell hjälp till att lära mig att dansa, men mitt primära mål med medlemskapet är att enbart umgås med människor samt att ha jäkligt kul. Kan jag dessutom bistå med min kompetens avseende dansband eller komma med övriga idéer så är väl inte det fy skam? Nu blir kanske bloggen en DANSbandsblogg framöver.

Och nu över till vad man från media i Danmark gör för dansbandskulturen:

Med de största dansbanden i Danmark så kunde man avnjuta en stor dansbandsfest i Parken i Köpenhamn den 14 maj i år. Det fick dessutom utrymme i media. Jämför det med Sverige där det enda dansbandsrelaterade man gör är en massa löjliga dokusåpor om Sven och Astrid från Grums som åker till Malung "för det är så kul att dansa". Eller så blir det "dansbandskamp" med allt från hårdrocksband till hip-hoppare. Det brukar i regel bara fattas lite dansband i den tävlingen.



  • Läs mitt tidigare inlägg om "Top Charlie" här.
  • Läs mitt tidigare inlägg om medias negligering av Fernandoz i Borås här.
  • Besök Borås Dansförenings hemsida här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

onsdag 3 augusti 2011

Ett litet länktips

Tänkte publicera detta länktips om hur en dyster vardag kan fyllas med solsken genom Internet. Det är min bloggkollega Dansbands-Jimmy som skriver om Kikki Danielsson. Rekommenderad läsning som ni hittar här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.