'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

måndag 6 juni 2011

Storartat Rydé!

Jag vet att jag är sent ute nu, men en skiva som gått mig osökt förbi trots att den tydligen släpptes redan ifjol och som jag snubblat över först nu är ännu en i mängden av icke-dansbandsartister som ger sig på "dansbansklassiker", som Peter Settman kallar det och låtvalet är som vanligt föga överraskande.

Ja, det är inte direkt något överraskande i låtvalet. Det är samma gamla trall, dock utan både "Jag Vill Vara Din Margareta" och "Leende Guldbruna Ögon", vilket jag är tacksam över för dessa börjar bli rejält uttjatade nu.

Det hade faktiskt varit lite kul om någon någon gång hade lyft fram lite andra låtar än de uttjatade ur dansbandsgenren för det finns så mycket om man bara frossar. Ett dansbandsalbum innehåller inte bara en eller två poplåtar som tjatas i Rix Oligopol tills folket hjärntvättats till att tycka att de är bra, trots att de inte är det, medan de andra låtarna på albumet är ännu sämre. Nej, i princip håller alla låtar måttet på ett dansbandsalbum. Eller ja... De gjorde förr i alla fall.

Men jag måste säga att jag är imponerad tolkningsmässigt. Anne-Lie Rydé gör ett kanonjobb och så även arrangören Dan Sundquist på albumet "Dans På Rosor" . Det är inte allt för långt ifrån originalen och det vore riktigt orättvist att kalla dessa låtar för låtslakt, vilket lätt kunde utnämnas i tolkningarna av dansbandsklassiker i tappning av Black-Ingvars och Flintstones & Stanley eller vad de nu hette från 1990-talet. Här görs låtarna rättvisa trots att de inte har det rena och välklingande dansbandssoundet som originallåtarna har.

Självaste Peter LeMarc gästar Anne-Lie på Peter Grundströms "Små, Små Ord" som ursprungligen "hitgjordes" av Berth Idoffs från Kristianstad år 1988. "När Fan blir gammal...", sägs det ju, för jag har svårt att tänka mig att dessa tu ens hade tagit i dansband med tång då det begav sig.

Ett annat kul inslag på skivan är "uddalåten" "Hallå (Om Jag Ringer Till Dig)" från 1976 som väl aldrig har betraktats som en dansbandsklassiker i den bemärkelsen? I mitt hem var den dock en klassiker precis som alla andra under 1980-talet, men aldrig att jag har hört folk utanför genren prata om den.

Överlag en imponerande skiva och en perfekt bro mellan dansband och icke-dansband som folk från båda sidor nog kan gilla. Inte det inkapslade hat som florerade på 1990-talet när dansbandshatarna och tillika hårdrockarna skakade på hästsvansarna på det töntiga och muppiga sätt som bara de kan (än idag tydligen) och illvrålade "Blue Hawaii!" och tyckte att det var så där det skulle låta medan vi på andra sidan tyckte att det nog borde bli psyket nästa för "de däringa".

Nej, jag säger bravo Anne-Lie! Mycket bra jobbat! Trots det uttjatade låtvalet så får skivan fyra av fem möjliga i betyg utav mig! Skivan kan rekommenderas åt båda sidor den "dansbandska järnridån".
  • Läs även Dansbands-Jimmys färska blogginlägg om Anne-Lie Rydés "Dans På Rosor" här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar