'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

söndag 3 april 2011

Ingmar åkte nordströms och bildade orkester

För 56 år sedan skrevs historia. Musikalisk dansbandshistoria som aldrig lär göras om när ett gäng militärmusiker gick ihop och bildade tidernas största och bästa dansband. Ett dansband som aldrig mer lär se dagens ljus.

Ja, år 1955 såg tidernas allra största dansband dagens ljus. Ingmar Nordström flyttade från sin hemstad Kristianstad till Växjö och blev så småningom orkesterledare i sitt eget dansband Ingmar Nordströms.

Ingmar är skolad militärmusiker och ni som någon gång besökt ett Militairy Tattoo, vet vilka skickliga musiker som Försvarsmakten skapar.

I det militära träffade Ingmar en del av dem som senare tillsammans med honom bildade bandet som kom att erövra dansbandsvärlden.

För att likna det vid det militära så flög praktiskt taget Ingmar Nordströms över dansbandsvärlden med jaktplan och angjorde kusten med enorma ubåtar och jagare medan de andra invånarna i dansbandsvärlden fortfarande stod på marken med pistoler och försökte värja sig.

Jag hade mest tänkt att fokusera på orkesterns 1970- och 1980-tal här. Det finns en mycket lång historia om bandet redan innan, men det skulle bli allt för mycket för er att läsa.

Första fullskivan, "I Parken Med Ingmar Nordströms", kom 1970 på skivbolaget Anette Records och var producerat av Einar Svensson.

Albumet innehöll bland annat instrumentala versioner av "Pretty Belinda", "Time Is Tight", "Mah-Na, Mah-Na" "Spanish Eyes" och "In The Summertime". De tre sistnämnda spelades även senare in i nya versioner.

Redan här visade bandet upp sitt karaktäriska saxofonsound på tre saxofoner. Till skillnad från många andra saxofonband så utgjordes dessutom Ingmar Nordströms saxofonspel av ett mjukt och mindre raspigt ljud.

En fullskiva till, "På Party Med Ingmar Nordströms" från 1971, hann det bli på Anette Records innan bandet sedan genomgick sin nästa milstolpe och övergick till Frituna Musikproduktion.

Här hann man ge ut "Ingmar Nordströms På Oléo" (utgiven 1972) samt "Vi Vill Sjunga, Vi Vill Spela" (utgiven 1973) innan bandets sigill infördes 1974 - Saxparty-serien, och sedan rullade det på. Ett nytt saxparty varje år fram till 1991 när bandet valde att lägga av. Då hade man hunnit att ge ut 18 saxpartyn.

Egentligen är jag fel person att skriva ett inlägg om dessa musikaliska orakel eftersom jag dessvärre är för ung för att ha upplevt dem fullt ut och kunnat vara med i deras karriär. Allt jag har är skivorna att gå tillbaka till. Något liveframträdande med dem har jag dessvärre aldrig fått uppleva.

Ingmar Nordströms bestod förutom Ingmar under sin storhetstid av Gunnar Sandevärn, Bo Jansson, Bert Månson, Sven Schill och Sveriges motsvarighet till Frank Sinatra - Sten-Åke Lindberg.

Genom sin repertoar har de bjudit på allt från eurodisco, reggae och storband till traditionell dansbandsmusik. Allt inpackat i ett vackert fodral av utomordentligt dansbandssound kryddat med tre saxofoner. De tre saxofonerna spelades av Ingmar, Bo och Sten-Åke.

På de två första albumen utgivna på Anette Records var det renodlat instrumentalt material. Väl på Frituna fick Sten-Åke åter visa sina talanger vid sångmikrofonen. Vi ska komma ihåg att orkestern på 1960-talet profilerade Sten-Åke lite extra då man kallade sig på vissa EP-utgåvor för "Ingmar Nordströms med Steine Lindberg".

Med en verkligen annorlunda sångröst mot vad vi är vana vid i dansbandsvärlden så profilerade Sten-Åke orkestern ytterligare som ett unikum.

1976 satte orkestern ett riktigt avtryck i sin framtida historia. De blev väldigt uppmärksammade för sin instrumentala version av Kamahls "The Elephant Song" och året efter intog de Svensktoppen med Bert Månsons egenkomponerade "Rara Underbara Katarina".

På samma album som Svensktoppshiten visade Ingmar Nordströms på sin unika talang inom dansbandsmusiken. Deras tolkning av "The Flight Of The Bumble-Bee" i eurodiscoversion med ett riktigt ös. Här märks det att ingen i orkestern är några amatörer och jag tror inte att något dansband av idag någonsin lär göra om det.

Eurodiscon präglade verkligen en del av Ingmar Nordströms sound just på 1970-talet. Bandets egen Sinatra sjöng "Strangers In The Night" i en riktigt fartig eurodiscotappning, men även "How High The Moon", "Volare", Glen Millers "Poinciana" och Henry Mancinis "Exodus" tolkades i eurodiscotappning av bandet. Vill även göra er uppmärksammade på Berts egenkomponerade "Rock On" från 1976 som är en kombinerad rock- och dansbandslåt. Torgny Melin's försökte göra något liknande i sin "Spela Mera Rock" från tiden då de var ett bra dansband. Även den är en rätt påhittig och kul låt.

1979 slutade Gunnar Sandevärn i bandet och ersattes av Janne Landegren från Telstars. Janne Landegren - som i klippet nedan, hämtat från SVT:s "Rapport" år 1978 - gnällde över att discjockeyna tar över på uteställena vilket gav dåligt med lönsamhet för dansbanden. Han visste nog inte vad som skulle komma bakom nästa gatuhörn?

Med Janne Landegren i bandet formades nästa milstolpe. Sten-Åke var inte längre ensam sångare på alla spår som innehöll sång. Ingmar Nordströms fick en sångare till och Landegren satte nästa avtryck i bandets historia. Tolkningen av den gamla tyska schlagern "Schöner Gigolo" 1985. Med text av självaste Östen Warnerbring, som bandet tidigare samarbetat med, blev i gestalt av "Gösta Gigolo" en av bandets största hits på 80-talet.

Innan dess rustade dock orkestern för utträdet ur 1970-talet och in i 1980-talet. Med Europtions arrangemang på Neil Sedakas "One Way Ticket" samt en helt underbar tolkning av Patrick Hernandez "Born To Be Alive" där Sten-Åke gestaltar basrösten som sjunger "born to be alive" och där Janne står för Patricks sång så lämnade Nordströms eurodiscon bakom sig och gick in i 1980-talet med bravur.

Tidsenlig som man var så tolkade man bland annat Jeff Lynnes "Xanadu" år 1980. Den svenska versionen har väl lite att önska, men på en dansk skiva vid namn "2'eren" så tolkar bandet låten i en underbar instrumental version. På den skivan kan man även avnjuta Goombay Dance Bands "Sun Of Jamaica" i en instrumental version.

Dessa två låtar gavs dock aldrig ut i Sverige. Utan på den svenska skivan från samma år, "Saxparty 7" fanns istället "Xanadu" på svenska med sång av Sten-Åke och text av Ingela Forsman och "Sun Of Jamaica" uteblev.

Sista duetten mellan Sten-Åke och Janne fanns också med. "Om Du Stannar Kvar", som är en svensk version av Italiens eurovisionsbidrag från detta år, "Non So Che Darei" av Alan Sorrenti.

1980 lämnar också Ingmar Nordströms ABBA-låtarna därhän med "I Have A Dream", enbart för att göra ett kort återspel 1985 av "Ring Ring" som ni kunde läsa om i ett tidigare inlägg.

År 1981 visar Ingmar Nordströms verkligen på att man nu är rustade för att möta 80-talets utmaningar. Med bland andra "Stardust", "I See The Moon" men även "Hi-Lili, Hi-Lo" i en underbar 80-talstappning och urtrista "Telstar" av The Tornados i en härlig saxofonversion, så hade militärerna än en gång avvärjt en dödande attack mot bandet.

Även Ricchi E Poveris "Sará Perche Ti Amo" tolkades i en underbar version av bandet detta året. Ett år innan Perikles från Ystad använde låten för att fråga efter sovplats.

1982 tolkades "So Glad I Have You" som är skriven och framförd av, den då nio år gamla Nikka Costa, av bandet med titeln "Vänner Som Du".

Av någon underlig anledning så tolkade man "Ein Bißchen Frieden", vinnarlåten med Nicole från det årets Eurovision Song Contest, men inte det svenska bidraget "Dag Efter Dag" med Chips. Den dök inte upp förrän på "Saxparty 15" från 1988.

1983 kom "Saxparty 10", ett av de mest musikaliskt varierade albumen i bandets historia. Nu började också den tyska schlagern ta plats hos bandet. Andy Borgs "Arrividerci Claire" var den första låten ur denna genre att bli tolkad av bandet.

Man tittade även åt Holland och gruppen BZN. Den första av tre utav deras låtar hamnade på "10:an". Nämligen "Twilight" som fick namnet "Innan Jag Förlorade Dig".

En unik och välgjord tolkning av Irene Caras "What A Feeling" från filmen Flashdance fanns också med, och medan andra band, däribland Vikingarna, detta år tolkade F.R. Davids "Words", så valde Ingmar Nordströms istället att tolka hans "I Need You".

Ja, "10:an" innehöll allt från popmusik till gamla örhängen så som "As Time Goes By" och "En Dörr På Glänt", men även det klassiska stycket "Sonat nummer 8" av Ludvig Van Beethoven, här under namnet "Midnight Blue" efter den omgjorda versionen av Louise Tucker och Charlie Skarbek.

År 1984 började jag skolan och Ingmar Nordströms gav ut "Saxparty 11". Ännu en låt av holländska BZN spelades in; "Just An Illusion" som på svenska fick namnet "Här Får Du Sången".

Idén att spela in rocklåten "My Oh My" av Slade var verkligen ett annorlunda drag. Ett modigt sådant dessutom, men bra blev det.

Masquerades och Drafi Deutschers "Guardian Angel" spelades också in på albumet under namnet "Vägen Till Paradiset"och Bert Månson bidrog ytterligare en gång med eget material i form av den något underliga, men småroliga "Dancing Duck". Fanns det inte en låt vid namn "The Disco Duck" vid den här tiden? Kanske det var den som gav inspiration.

1985 kom så "Saxparty 12" med bland andra Opus "Live Is Life", tidigare nämnda "Gösta Gigolo" och Mark Knopflers "Going Home" från filmen "Local Hero".

Även här tolkades lite tysk schlager i form av "Ja, Nu Så Vet Jag Vad Kärlek Är" som var långt ifrån det ursprungliga temat i originalet "Am Weissen Strand Von San Angelo" av Gerd Grabowski, även känd som G.G. Anderson. Grabowski är en av Tysklands största schlagerartister och kompositörer. Han har även komponerat och ursprungligen spelat in låten "Cheerio" som DJ Ötzi gick varm med på dansgolven för en tio år sedan och som även Lasse Stefanz spelat in.

Kan även rekommendera Torgny Söderbergs bidrag "Jag Skall Aldrig Nånsin Glömma Dig" som är en underbar låt samt holländska Arne Jansens "Blue Hawaii Bay" i gestalt av "Solens Ö", förmodligen tillägnad ön som fick pryda skivomslaget, nämligen Gotland.

Med "Saxparty 12" sade orkestern även adjö till BZN. Sista låten de tolkade av dem blev "The Summertime" i gestalt av "Här Är Sommaren" och 1986 gjorde The Beatles entré i bandets repertoar. Jag kan berätta för er att Nordströms tolkning av "Ob-La-Di, Ob-La-Da" från "Saxparty 13" gick rejält varm på skivtallriken med maxad volym hemma i pojkrummet. Även Bert Månsons "Birdie Nam-Nam" är ett kul inslag på skivan.

1988 var det så dags för bandet att få sin första och enda Grammis. Detta för albumet som släpptes året innan; "Saxparty 14" med hits som "Dansa Dansa" och "Half A Boy, Half A Man".

I TV år 1987 gick det en fransk såpopera som skönjde miljonpublik vid namn "Châteauvallon", eller "Makt Och Rikedom" som serien hette på svenska. Ingmar Nordströms var det enda dansband som spelade in ledmotivet till serien och detta hamnade på "Saxparty 14" i en instrumental version.

Ett annat ledmotiv från detta år att hamna på skivan var Anders Engbergs "Lördanspiing" från dansbandsprogrammet Lördans med Bjarne Lundqvist. Det fanns sådan trevlig TV-underhållning på 1980-talet nämligen.

1987 så slutade även Bert Månson i bandet. Han gick då över till Thorleifs, men år 1996 så upptäckte han den då 11 år gamla Sanna Nielsen från Edenryd i Bromölla kommun och därmed bidrog han till att skriva ännu mer musikalisk historia. Bert ersattes i Ingmar Nordströms av Hans Lundström.

På 1990-talet så utnämnde dåvarande Z-Radio (numera Rix FM) Ingmar Nordströms till det bästa band att tolka tråklåten "Don't Worry, Be Happy" av Bobby McFerrin och man tyckte att deras version var betydligt mycket bättre än originalet. Ja, noviserna på den reklamfinansierade skvalradion har ju inte direkt koll på den kvalitativa miljonpublikskultur som kallas dansband, så tro den att de blev chockade. Vi som kan lite om branschen vet ju att detta inte är något ovanligt. Ingmar Nordströms version av "Don't Worry, Be Happy" återfinns på "Saxparty 16" från 1989.

1991 kom så det tråkiga beskedet. Ingmar hade valt att upplösa orkestern och den 19 december det året så spelade de sin sista spelning i Växjö. Tidernas allra största och bästa dansband skulle inte finnas mer och att hoppas på en återförening är lönlöst för nästan alla av bandets medlemmar är födda på 1930-talet och vi står inför det mycket tragiska ögonblicket då alla medlemmarna snart går ur tiden. Sten-Åke lämnade oss tyvärr redan år 2003.

Jag skrev ju i mitt tidigare inlägg att Ingmar Nordströms aldrig spelat in sina låtar i nyversioner. Ni var några stycken som skrev till mig och upplyste mig om att en del av låtarna på Saxparty-serien bestod av nyinspelningar av tidigare inspelade låtar. Jag är fullt medveten om detta, men jag menade att det blev aldrig några nyinspelningar på 1990-talet med deras tidigare låtar.

Här ovan nämnde jag den danska utgåvan av "Saxparty 7"med bandet, "2'eren". Fanns det fler av dessa? Uppenbart fanns det även en "1'eren", men fanns det ännu fler?

Dessvärre har jag bara denna och alla fullskivor på svenska som gavs ut. Önskar lite mer "specialmaterial" med bandet så har ni något som bara ligger och skräpar och som ni vill bli av med så skicka ett mail till adressen nedan. Bland annat TV-dokumentären som SVT sände om bandet 1986 skulle jag gärna vilja få tag på.

Sigillet med instrumental musik bestod genom orkesterns hela musikaliska historia. Minst tre låtar var instrumentala och vissa spelades dessutom med det karaktäristiska och Glen Miller-influerade soundet av klarinett och saxofon kombinerat. Något som senare eftertogs av fler orkestrar. Bland annat Matz Bladhs och Vikingarna.

Av Ingmar Nordströms låtar med klarinett och saxofon kombinerat kan bland annat nämnas "Moonlight Serenade" från 1979, "Stardust" från 1981, "As Time Goes By" från 1983, "Over The Rainbow" från 1985, men också i den underbara tolkningen av The Beatles annars så tråkiga "Yesterday" från 1987.

Börge Lindgrens, Simons, Torgny Melin's, Max-Rogers, Bengt-Hennings... Några av de band som försökt göra om Ingmar Nordströms recept med multipel saxofoni, Alla banden var väldigt bra, men det finns bara ett, och kommer alltid bara att finnas ett Ingmar Nordströms!

Delar ur bandet återuppstod dock på 1990-talet under namnet Nordströms där just ovan nämnda Börge Lindgrens och Ingmar Nordströms praktiskt taget slogs ihop. Detta band upplöstes 1995 och hela det ursprungliga "Saxparty-gänget" av Ingmar Nordströms, undantaget Gunnar Sandevärn, genomförde en kort återförening 1998 för att spela in fyra låtar till samlingsskivan "Saxparty Guld" men sedan tog sagan med det ursprungliga Ingmar Nordströms slut för alltid.

Bandet återförenades förvisso även 2005, då man firade 50 år, men då utan Sten-Åke som avled två år tidigare.

Ingen lär göra om det de har gjort och dansbandsvärlden kommer aldrig någonsin mer att berikas med ett så kvalitativt och mästerligt band som dem, hur mycket SVT än offrar licenspengar på sin dansbandskamp. Det kommer aldrig att komma ett nytt Ingmar Nordströms.

Jag har satt ihop en spellista på Spotify med alla låtarna från Saxparty-serien som finns där. Länk till detta finnes längst ner i inlägget som vanligt.

Varför "Saxparty 1", "På Oléo" och "Vi Vill Sjunga, Vi Vill Spela" aldrig gavs ut där eller på CD är för mig en gåta. Det borde vara hög tid för Fritunas ägare EMI att ge ut även dessa skivor på CD och Spotify. Även Anettes "Saxparty", som är en samlingsskiva med de låtar som bandet gav ut på det bolaget borde hamna på Spotify, tycker jag.

Hade jag blivit medtvingad på en konsert med Elvis Presley eller Michael Jackson så hade jag nog stått och tittat på klockan och längtat hem med proppar i öronen, men hade jag fått gå på en spelning med Ingmar Nordströms så hade jag nog skrikit lika hysteriskt som fjortisarna gör när de får träffa sina Idolfjantar.

Både Elvis Presley och Michael Jackson hyllas som några musikaliska kungar, men jämfört med Ingmar Nordströms och deras enorma musikaliska kompetens så är de rena kattskiten!

Att stöna i falsett och vandra baklänges eller skaka på midjan och grymta som en orgasmko kan vem som helst göra, men att blanda ner allt från eurodisco till storband i en stor härlig musikalisk gryta, spela detta som riktigt kompetenta akademimusiker och ändå inte falla allt för långt utanför ramarna för vad som är genuin dansbandsmusik, är det ingen som lär göra om.

Så om Ingmar eller någon annan ur bandet läser detta, så vill jag rikta ett stort tack för att ni fanns och för allt det ni gjorde och gav oss! Jag är er evigt tacksam! Ni är de största musikaliska kungar som någonsin funnits! Ingen kommer någonsin att göra om det ni har gjort! En kombination av storband, militärtattoo, dansband och eurodisco, allt i samma paket. Jag säger som kidsen: Respect!


Janne Landegren i SVT:s Rapport från 1978.
  • Läs mitt tidigare inlägg om Ingmar Nordströms här.
  • Besök Ingmar Nordströms hemsida här.
  • Ta del av spellistan med allt Saxparty-material på Spotify här.Länk

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar