'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

torsdag 3 februari 2011

Törringelund - ett guldkorn i dansbandshjärtat

Idag tänkte jag påbörja en ny liten serie som berör en annan viktig del av dansbandskulturen än bara själva musiken och framförandet. - Nämligen dansbandens viktigaste arbetsplats. Platsen där de möter sin publik. - Danspalatsen.

Denna serie kommer dock att bli mycket sporadisk då jag för tillfället inte är ute på dans så ofta längre. Hade dock tänkt skärpa till mig på den biten. Särskilt nu när det börjar dyka upp riktiga dansband igen.

Men varför då inte börja denna serie med ett av mina egna stamställen då jag var bosatt i Skåne? Skåne på den tiden kryllade av danspalats och ett av dem, som jag besökte ofta och som jag fortfarande saknar, är Törringelund utanför Malmö, närmare bestämt i Skabersjö.

Törringelund ligger lite avsides och det har alltid hämmat besökarantalet, men trots detta så brukar det alltid strömma till besökare på lördagsdanserna så det blir fullt hus.

Ja, just lördagsdanserna tänkte jag koncentrera mig på för då jag var verksam besökare på danspalatsen i Skåne så var det på lördagsdanserna i Törringelund som de riktiga banden spelade. Åtminstone ansåg man det då eftersom söndagsdanserna mest bestod av mindre kända lokala orkestrar som spelade, och då främst gammeldans.

Med dagens mått mätt så hade söndagsdanserna räckt mer än väl med tanke på att bandkvaliteten där är mycket högre om man jämför med allt skräp vi sett komma fram i Dansbandskampen bland annat.

Hursomhelst; det var på lördagarna man kunde avnjuta Thorleifs, Tommys, Matz Bladhs, Flamingokvintetten, Lasse Stefanz, Curt Haagers med Sven-Eric Gissbol med flera. Det var på lördagsdanserna man personligen fick träffa dem som låg bakom orsaken till de höga decibeltalen hemma.

Törringelunds dansrotunda, var allt ägde rum, rymmer enligt hemsidan upp till 600 gäster. Dansgolvet låg i mitten flankerat av matsal samt fikadel på vardera sidan. Matsal på vänster sida från ingången samt fikadel på höger sida. Scenen låg mitt emot ingången.

Vid sidan av ingången låg en bar samt ett café. I baren kunde man köpa förfriskningar och i caféet kunde man köpa kakor, kaffe, smörgåsar och liknande. Allt till ett icke så förmånligt pris, men vem brydde sig om dyra priser till tonerna av de stora banden? Inte jag i alla fall. På den tiden lekte livet!

En kväll i "Törringe" kunde börja med en god trerätters middag. Maten inmundigades i den vänstra delen av rotundan från ingånen sett. Efter maten började dansen.

För normalt folk var Törringelund ett ställe var man gick ut för att träffas, att dansa och ha kul. För mig var det att jämföra med en rockkonsert för mina jämnåriga. "Kom inte här och bjud upp mig! Jag är här för att lyssna på musiken!"

Utanför rotundan, i själva ankomsthallen (det som på hemsidan kallas för "Hjorten"), rullades det ut en korvvagn vari man kunde köpa dansk pølse med bröd. Den kom fram efter andra pausen och det var tradition att köpa samt inmundiga en av de smaklösa korvarna.

Men något år in på 2000-talet började så nedgången för danskulturen. Detta kändes av även på Törringelund. Något var tvunget att göras. Man började med att inkvartera ett diskotek i baren för att locka dit en yngre publik. Inget som uppskattades av danspubliken. "De snorfulla skitungarna kan hålla sig väck från vårt annars så välstädade Törringe!"

Man skar ner danserna till att bara vara varannan lördag. Det blev mer utgifter än inkomster om man fortsatte med dans varje vecka. En stor bov i dramat var den extra moms som lades på dansbandskulturen av vår dåvarande så begåvade regering. Om jag inte missminner mig så var Marita Ulvskog en att beskylla för detta.

Här upphörde mina frekventa besök på Törringelund. Det var också här jag lade mitt brinnande dansbandsintresse på hyllan. Det kändes som att det var på väg att försvinna nu. De stora banden började försvinna och även i Törringelund märkte vi av de nya "popbandens" intågande. Fast idag kvalificerar några av dem sig väl in i den traditionella genren.

Då gillade jag inte utvecklingen vi var på väg mot och jag började sakta men säkert även att dra mig ur mitt dansbandsengagemang i radion.

Törringelund är en av de mysigaste dansrestauranger jag varit på och som jag skrev ovan så saknar jag den än. Tiden på Törringe var en av de roligaste tiderna i mitt liv.

Mitt sista besök på Törringelund ägde rum år 2002. Sedan har det inte funnits tillfällen att åka dit, men så snart tillfälle ges så skall jag definitivt försöka boka in en helkväll på Törringelund igen för jag saknar verkligen det stället! Dessvärre är dock inte lördagsdansen så vanligt förekommande längre och mixen dans + disco finns tydligen även den fortfarande kvar. Åtminstone enligt hemsidan.

Törringelund ligger en bit utanför sydöstra Malmö mot Svedala till. Närmaste vägen att ta sig till Törringelund är att åka gamla vägen från Oxie mot Svedala.

Har ni vägarna förbi, samt möjlighet att besöka Törringelund en lördagsdans, så kan jag varmt rekommendera ett besök där!Maten är utsökt, atmosfären är underbar och trivseln är enorm. För mig har det en speciell plats i dansbandshjärtat.
  • Besök Törringelunds hemsida för att se bilder från danspalatset och få reda på vägbeskrivning, menyer, evenemang samt vilka orkestrar som lär besöka rotundan här.

Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar