'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

lördag 8 november 2008

Nu börjar skotten ta sig

I november 1996 så frågade musikläraren på min gymnasieskola i Helsingborg mig och klasskompisarna ifall vi kunde tänka oss att uppträda på Sundspärlan i juni 1997 då skolan skulle ha traditionsenlig avslutning för avgångseleverna i trean. Utan att tänka mig för svarade jag ja.

Efter hand som tiden gick och den där avslutningen närmade sig så växte ångesten i mig. Vad har jag gjort? Ska jag skolka? Men jag tänkte att jag kommer sannolikt aldrig att träffa några av de som skulle medverka på avslutningsfesten någonsin igen så lika bra att ta tjuren vid hornen.

Låten vi skulle uppträda med var en av dem som vi kunde höra i kvällens Dansbandskampen och dansband inför 600 stycken 19-20-åringar lär nog bli en personlig katastrof, tänkte jag.

Innan oss var det andra elever uppe på scen och dessa mottogs inte direkt av respekt så jag var beredd på det värsta. Det var trots allt jag som skulle stå främst, sjunga och möta publikens burop. Eder Svemicke brukar aldrig bli nervös inför något han tänker göra, men som ung 19-åring inför 600 stycken jämnåriga med en dansbandslåt på repertoaren var inte direkt självförtroendehöjande.

Jag tänkte på de andra uppträdanden som ägde rum innan (vi var naturligtvis sist). En av skolans rektorer sa att han tror vi kommer att få gå upp en gång till. Jag sa att jag är fast övertygad om att vi får springa ut bakvägen, och jag kan lova er att jag var beredd på att springa hela vägen till Malmö.

Så var det dags. Det gällde att hitta rätt ton när jag skulle påbörja "Ingen vet, det jag vet. En hemlighet..." Jag inväntade buropen och hånskratten, men...

Döm om min förvåning när händer höjdes viftandes i salen, tändare tändes och folk började sjunga med och klappa takten. Jag förstod ingenting. "Vad är det som händer?" tänkte jag.

Rektorn hade rätt. Vi blev inklämda i tidsschemat och fick göra om låten en gång till till stående ovationer och jag tror inte att jag fattat än idag vad som egentligen hände den där dagen i juni för 11½ år sedan på Sundspärlan i Helsingborg.

Låten var, som ni kanske räknat ut "Jag Vill Vara Din Margareta" och om den var bättre eller sämre än dagens version vill jag inte säga. Ikväll framfördes låten av:
  • Glennartz: Jag gillar namnet på det här bandet, men that's about it. Det enda jag kände under deras två låtar var -------------------. Ett rakt streck som varken sa bu eller bä. Att de gick vidare till andra omgången kommer jag aldrig att begripa. Måste vara de där småtöserna med bröst lika stora som geléhallons förtjänst.
  • Scotts: Jaha? Vad skiljde Scotts från Mauro Scocco nu då? Inte mycket. Eller, jag vet inte för jag har inte studerat Mauros version av "Sarah" så noga. Bara gnolat på den när jag gick i mellanstadiet, men jag börjar svänga i min uppfattning om Scotts nu. "Till Mitt Eget Blue Hawaii" förra veckan och "Det Börjar Verka Kärlek Banne Mig" denna veckan. Det lät jävligt bra ikväll och fortsätter Scotts i den stilen så vill jag nog ha kvar dem lite till. Om vi bara slipper deras meningslösa poplåtstolkningar i poplåtsversioner.
  • Good Timers: Jaha, var gick det fel nu då? Jo, Good Timers fick inte chansen att visa upp sina talanger riktigt ordentligt. Även om de gjorde en riktigt bra tolkning av Kylies "I Can't Get You Out Of My Head". Kylie Minogue som för övrigt är en tjej jag beundrar rätt mycket. Kanske inte denna låten dock, men hon gjorde en mycket bättre version av "Locomotion" än orginalet och även så "Tears On My Pillow", som Berth Idoffs faktiskt gjort på svenska med Kylies arrangemang. "Regn I Mitt Hjärta" hette den då och återfinns på Dansglädje 90 för de som vill höra..

    Själv hade jag hellre sett Good Timers gå vidare än Glennartz. Att få höra en traditionell dansbandslåt i deras arr hade varit skithäftigt! Istället fick vi en rätt intetsägande och tråkig tolkning av "Margareta-låten".
  • Sandins: Hmm... Varför röstar man ut ett riktigt dansband ur Dansbandskampen när det finns andra kandidater som inte ens spelar dansband i samma tävling? Ja, eller som inte har skärpt till sig förrän i de två senaste programmen.

    Dock är det inget nytt att dansband spelar Beatles. Vi inbitna dansbandsfantaster kan nämna flertalet. Ingmar Nordströms (åter igen) har gjort en väldigt fin instrumental tolkning av "Yesterday" på albumet som de vann en grammis för 1988 - Saxparty 14. Även "Ob-La-Di, Ob-La- Da" har de spelat in. Thorleifs har spelat in ett Beatlesmedley på Saxgodingar 4. Thor-Görans har spelat in "All My Lovin'" på svenska med titeln "All Min Kärlek".

    Jag är van vid att dansband tolkar Beatles så det här var inget som var en överraskande förtjusning precis. Syftet är nog att det ska bli något annorlunda av något annorlunda, men det blev det inte här.

    Kändes mer som om Sandins tog den här låten för att göra en poplåt med bristande kompetens. Nu säger jag inte att det var anledningen, men att välja Beatles var inte direkt orginellt. De flesta Beatleslåtar passar de flesta dansband, men...

    Äntligen kan jag lyssna på Lasse Holms "Eloise"! Jag har aldrig gillat Arvingarna och undviker dem gärna, men nu har jag äntligen fått höra Eloise utan att behöva kräkas. Tack, Sandins!
  • Larz-Kristerz: "We're Not Gonna Take It". Twisted Sisters slagdänga från 1984 som väcker nostalgin i mig. Den spelades dagligen ur radioapparaterna när man gick på lågstadiet och ikväll fick vi höra hur låten hade låtit med Thorleifs på 1970-talet om den hade funnits då.

    "Va?" tänker ni nu. Jo, Thorleifs spelade in väldigt mycket pop- och rocklåtar på 1970-talet och det lät ungefär som Larz-Kristerz version på den här låten ikväll. Så hade "We're Not Gonna Take It" kommit 1974 istället för 1984 så hade den nog låtit så här på ett av Thorleifs album från samma tidsepok.

    Men tyckte du om Larz-Kristerz tolkning då?
    Nja... Blev väl inte direkt överförtjust. Extasen och viljan att vräka på stereon lyste med sin frånvaro ikväll.

    Dansbandsklassikern är inte riktigt Larz-Kristerz starka sida. Eller, jo det är den kanske, men de får hela tiden fel låtar. "Corrine Corrina", denna riktigt uttjatade låt som inte ens är en dansbandsklassiker, var inte heller rätt låt för dem. Bara för att låten råkar vara inspelad av ett dansband också, så behöver det inte innebära att den är en dansbandsklassiker för det. Är "Albatross", Vikingarnas hit från 1984, för övrigt med i listan över klassiker?

Ja, Scotts börjar ta sig och jag börjar svänga i min uppfattning om det här bandet. Slipper vi bara poplåtstolkningarna så är det här bandet nog riktigt bra. De lyckades att spela "Till Mitt Eget Blue Hawaii" på ett sådant bra sätt att jag inte blev besviken då jag faktiskt vuxit upp med Vikingarna och det var dem som fick mig att börja gilla dansbandsmusik.

Kvällssummering då:
Jag personligen tyckte bäst om Sandins ikväll. De lät som ett dansband ska låta och jag tycker det är synd att de inte fick gå vidare. De heller!! Annars har jag ju svängt lite i min uppfattning vad gäller Scotts och då det stod mellan Scotts och Glennartz så hoppades jag på Scotts, för Glennartz hoppas jag att jag har hört för sista gången.

Min mamma, som jag besöker för tillfället, sa att Scotts, Glennartz och de andra banden jag har råsågat här på bloggen tidigare faktiskt spelar framtidens dansbandsmusik för görs inte denna förändringen så lär dansbandskulturen dö ut. Ja, med en sådan framtid i sikte så funderar jag på att köpa gravbuketten redan nu, för rock och pop är bra musik, men inte kamouflerat i dansband á la Date, Scotts och de andra, vilket osökt för mig till ett läsarmail jag fått i veckan:

  • "Hej Micke!
    Jag förstår inte ditt hat mot Scotts. De är faktiskt bra. Du borde ge dom en chans för du är jävligt trångsynt i ditt tyckande om dom.
    Hälsningar Moa
    "

Tack för Ditt mail Moa och trevligt att Du läser min blogg!

Jag hatar inte Scotts. Jag har till och med två låtar av dem i min musiksamling. Scotts spelar bra musik, men jag tycker inte om att de titulerar sig dansband. När jag vill höra dansband så vill jag höra dansband. Inte rock- och popplagiat. Jag saknar dansbandskänslan över dem och tycker inte om att de är med vecka efter vecka i ett dansbandsprogram då de inte spelar renodlad dansbandsmusik.

Hade Scotts inte kallat sig för dansband hade jag inte brytt mig. Deras låt "Drömmarnas Land" är en väldigt bra rock-/poplåt, så min kritik är inte gentemot bandet i sig utan att de inte profilerar sig som ett dansband musikaliskt trots att de kallar sig för ett sådant.

De har ju gjort bra ifrån sig på de senaste dansbandsklassikerna och fortsätter de så så hoppas jag de går vidare för de kan uppenbart om de bara vill.

Ett mail till:

  • "Tja Swemicke!
    Har börjat digga dansband sedan dansbandsgrejen i TV och du värkar ha koll på dansband. Jag gillar främst då de ska köra poplåtar i dansbandstjofs och undrar om du vet om det finns något liknande inspelat och hur jag i så fall kan få tag på det.
    Ös på grabben!
    "

Om Du undrar över ifall det finns poplåtar inspelade av dansband så är svaret ja. För att nämna några så har Du Leif Norbergs kontring på Black-Ingvars hårdrockstolkningar av dansband på skivan "Highway To Hellsingland" från 1995.

Här hittar du bland annat AC/DC:s "Highway To Hell", "Black Sabbaths "Paranoid", Van Halens "Jump" och många fler rocklåtar i sköna dansbandsversioner. De avslutar dessutom med en finsk tangoversion av Europes "The Final Countdown".

För att nämna ett av mina favoritband igen - Ingmar Nordströms, så har de väl lagt grunden till Dansbandskampens första delmoment redan 1989 då de gjorde en tolkning av Bobby McFerrins "Don't Worry, Be Happy" på Saxparty 16 som till och med blev utnämnd till årets cover av Z-Radio i Lund på nittiotalet. Bill Loveladys "One More Reaggae For The Road", Patrick Hernandez "Born To Be Alive" och Slades "My Oh My" är andra poplåtar som Ingmar Nordströms spelat in. Du hittar dem på Saxparty 6, Saxparty 7 och Saxparty 11.

De har även spelat in en instrumental och väldigt bra version av Olivia Newton Johns "Xanadu" dock ej utgiven i Sverige. För den observante så finns "Xanadu" på Saxparty 7, men då är den inte instrumental och det är den instrumentala versionen som är bra.

Ska vi gå på Sandins linje där vi till och med tar med, i dansbandsvärlden, redan välkända artisters låtar i dansbandsversioner så har Du ett helt CD-album med namnet "Svenska Dansband Spelar Elvis" och det är väl bara en tidsfråga tills något band ska tolka Elvis i Dansbandskampen, men då har ni ett CD-album som förtäljer att det redan har blivit gjort. Många gånger om.

Hoppas det har varit till lite hjälp. Finns ännu mer pop- och rockmusik i dansbandsversioner, men det blir nog för drygt för läsarna om jag ska rabbla upp alla dem här. 'Til next time!

  • Besök Dansbandskampen på SVT:s hemsida här.
  • Besök Helsingborgs danspalats Sundspärlans hemsida här.


Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar