'Cause I'm a Dansbander, yes I am!

OBS!

Ni kan inte längre skicka mail till den mailadress som finns medtagen i slutet av inläggen. Orsaken är att adressen inte längre nyttjas av mig. Detta till följd av att företag och andra inte kan respektera människors egendom utan måste fylla den med ointressant skräp som reklam eller obskyra meddelanden. Någon ny mailadress kommer icke att upprättas.

tisdag 12 februari 2008

Dansbandsrevolution på gång?

De som känt mig väl sedan jag var liten misstänker säkert att jag är rätt glad för resultatet i årets första deltävling i Melodifestivalen. Har vuxit upp med dansbandsmusik och Vikingarna var, tillsammans med Ingmar Nordströms, mina största idoler som liten och ja, jag tyckte det var rätt kul att herr Sjögren gick direkt till final även om jag inte tyckte låten var något vidare.

Och hans följeslagare tycker jag är rätt duktig med. Diamanttjejen från Jönköping med förnamnet Amy. Hon har talang och hon har inte behövt något Idol eller andra dokusåpor för att komma fram. Och hennes succe har ju varat längre än 15 minuter dessutom.

Lite besviken blev jag dock på att inte flickorna från Varberg fick gå vidare. Face 84. Dessa flickor har talang. Jag har hört dem tidigare och de kan spela det mesta och har inte heller blivit framtagna genom någon dokusåpa.

Jag bestämde mig för att sluta ägna Melodifestivalen min uppmärksamhet inför i år. Jag har börjat tröttna, men SVT läste nog mina tankar och därför slängde de in Christer Sjögren. Då fick ju undertecknad titta i år med. Bara att hoppas att han inte går till Eurovision. Inte för att jag inte vill det för det kunde vara en riktig nagel i ögat på alla dansbandsföraktare, men går han vidare måste jag ju uthärda 22 missljud i Eurovision för att se hur det går.

"Är inte dansband missljud då?" Jag kan bespara er den kommentaren för den hade väl kommit rätt fort annars? Det har ju hållt i 40 år och då kan det väl inte vara ett missljud?

Nu har jag en rätt så bred musiksmak (som väl tidigare framgått i bloggen?) och kan väl lyssna på det mesta. Det är väl bara gammeldans, ballader och hip-hop som går fetbort. Jo, och det där som går på en TV-kanal som heter Voice. Den kanalen blev jag bekant med härom dagen och sånt som de spelar gillar jag inte. I övrigt accepteras nog det mesta i musikväg.

Det lustiga är när musiksmak blir i stil med en politisk diskussion. Har själv råkat ut för det ett flertal gånger. Man ska då upplysa mig om alla fel som finns med dansband. Samma ackord, banala texter och allt vad det nu är jag har fått höra genom min livstid. Jo, jag efterlyser nog själv lite andra texter som är mer samhällsanalyserande eller vardagsskildrande, men man kan inte få allt. Men just att jag skulle stå till svars för att jag gillade dansband. Fast jag har fått stå till svars för att jag inte gillar vitlök heller, så...

I skolan blev jag onormalförklarad. Både i gymnasiet och i grundskolan. Att lyssna på dansband och hata sport var inget populärt. Jag skulle brännas på bål. Men när ingen annan hörde eller såg det, då kunde man komma fram och fråga om olika låtar och orkestrar, så intresse fanns. Det skulle bara inte visas för det var ju inte coolt. Vad de inte visste var att jag hade mycket av deras musik även i min skivsamling. Frågan är om det var tvärtom också.

Jag har hamnat i blåsväder många gånger, kan ni tro. Folk gillade inte att bli påprackade dansband. Vem använde de som mål för att bli av med sina aggressioner? Jo, mig. "Det borde förbjudas!" fick jag höra många gånger. Nästa steg är kanske ett arbetsläger för dansbandslyssnare? Vi måste omvändas. Det verkar vara legitimt att förakta allt vad dansband står för.

Jo, det är ju rätt jobbigt när det bara finns en timme i veckan i P4 med dansband och resterande ägnas åt övrig musik. Era stackare! Energy, Megapol, Rix Pix, City SAF... Hur mycket dansband spelas det där? Just det! Ingenting. Inte gnäller jag för det. Eller jo, det gör jag visserligen, men jag kan ju stänga av. Och det gör jag med om jag inte vill lyssna, men eftersom jag har bred musiksmak så kan jag ibland ha på "ljudtapetskanalerna" i brist på annat. På nätet kör jag ibland en kanal som heter Radio Seven. Ej att förväxla med Radio Sju.

Men är det någon som prackas på musik så är det väl jag? Vill jag höra "min" musik får jag spela en CD, LP eller ett kassettband. Något annat alternativ har jag inte. Till och med Svensktoppen har sanerat ut "eländet".

Rätt orättvist är när min musiksmak råsågas längs med fotknölarna. Det sker ofta, men jag kan ju inte kontra för i regel tycker jag också om den musik som de som råsågar "min musik" tycker om.

Sen har vi de som värjer sig bara de hör ordet "dansband". Stopp! Inte hit! Men de har egentligen inte lyssnat. Bevis för detta fick jag senast igår när en som spytt galla över den enda antidepressiva medicin jag behöver, erkände att en låt inte var så tokig ändå. Det var Schytts med en IFK Göteborgsversion av dängan "Aj, Aj, Aj". Den gick tydligen hem hos honom.

När jag gick i gymnasiet kom en klasskompis fram till mig. Han lyssnade på hårdrock och det som då kallades för "dunka-dunka". Nu är det mer känt som eurodance. Det närmsta han kom dansband var väl Black-Ingvars?

Han frågade om jag såg det som hette "Hänts meloditävling" i TV. En dansbandens melodifestival. Självklart gjorde jag det. Då började vederbörande recensera vissa låtar. "Säg inte till någon att jag sett det" och "denna konversationen har aldrig ägt rum", sa han till mig. Hihi... Jag lydde inte hans befallning kan jag väl avslöja, för jag gillade aldrig honom.

I slutet av 1990-talet gick mycket av min ekonomi till diverse dansrestauranger. Livekonsert för mig ju! Gôrjobbigt när det kom käringar fram och ville dansa. "Då kan jag ju inte höra musiken", sa jag då. I regel kraxade de mig i örat med när vi lekte ismaskin på dansgolvet. Ibland började de även konversera. "Jag är inte här för att prata utan för att höra musiken."

Och så hamnade jag i närradion vari jag sände en del program med detta musikaliska tema då det var mitt dåvarande specialområde. I Skåne är det fortfarande vanligt med dansbandsprogram i närradion. Men vill man höra dansband i dessa kanaler, då får man utstå med lyssnare som ringer in och pratar om oväsentliga saker och hälsar till Gud och varenda människa.

Har dock lagt av mig rätt mycket av mitt specialområde sedan dess. Det har kommit för många orkestrar som jag inte tycker om och inte mycket av dagens dansband tilltalar mig så jag har tappat intresset.

Min 11 år yngre kusin sysslar också med musik. Ja, eller hip-hop. Rytmiskt prat till rytmiska "beat", som han lärt mig att det heter. Som 11 år äldre kusin ville man ju vara uppmuntrande när han skickade det ena hemmasnickrade "stycke" efter det andra till mig via MSN. Nu hör till saken att han är väldigt duktig inom den genren och vet vad han sysslar med. Men att fråga sin dansbandsfrälste kusin om vad han tyckte om de stycken han gjort var väl inte så klokt? I mina öron lät det ju likadant.

Men om jag nu skulle bemött min kusin på samma sätt som jag blivit bemött av alla som velat halshugga mig för min musiksmak så hade jag kanske sänkt hans självförtroende i botten. Han tror på det han gör och han gör det bra. Jag bad en annan hip-hopälskande kompis om utlåtande och enligt honom lät det bra.

För mig är hip-hop vad dansband är för de flesta ungdomar av idag. Det är tvärstopp. Jag stänger av direkt. Som med gammeldans. Dragspel och fioler funkar inte för mig det heller. Jag får rysningar bara jag hör en tango med undantag för "Tango Jalousie" av Jacob Gade. Vad gör man då när ens kusin ger en en platta som han gjort med sina kompisar? Hip-hop rakt igenom. 20 spår. Fick den gratis.

Den skivan har naturligtvis fått ett affektionsvärde hos mig, men om den hittar in i en CD-spelare med mig i närheten är väl tveksamt. Morsans exemplar av samma skiva var dock inne i hennes CD-spelare och vi klarade tre låtar, sedan gick det inte längre. Så jag kan förstå hur de har det som känner total avsky för dansband, men förstår inte hur de kan ha den. Lika lite som min kusin nog förstår hur jag kan avsky hans musiksmak som jag gör.

Kusinen lyckades i alla fall bättre på sin musikaliska bana än vad jag gjorde. Jag skrev både låtar och allt, men i fel tid. Mitt musikaliska specialområde håller på att dö ut, så det hade inte blivit någon fet pension där. Dock gjorde jag några eurodancelåtar i Dance E-Jay för några år sedan. Micke har minsann gjort "dunka-dunka"-musik. Ha ha ha... Fast de bör nog inte spridas, för det blev inte så bra. DJ Svemicke? Hmmm....

Nu avvaktar jag finalen av årets melodifestival i Globen. Många skulle emigrera ifall herr Sjögren tar hem alltihop och skickas till "Vita Stan" i Serbien. Det bevisar hur bekymmersfri svensken är. Jag skulle emigrera direkt om jag hittat ett bättre alternativ till myndihetsfascismens Sverige, men inte för att någon vinner Melodifestivalen. I så fall hade jag varit väck för längesedan. Redan 1995 när Jan Johansen vann hade jag i så fall varit beredd att lägga bena på ryggen och sticka.

Hade man sagt samma sak i England om Mick Jagger eller Paul McCartney vunnit? Eller, om Australien fått vara med och Angus Young vunnit? De har väl också varit populära i 40 år? Eller kanske 30?

Men nu står så en 40 år lång succe i hela Norden och i en del tysktalande länder och väntar på sitt motstånd. Och det gör han tillsammans med Amy Diamond, som jag tycker är jätteduktig. Dock har Christer fått en fullständigt värdelös låt, men Christer Sjögren är Christer Sjögren och vinner han så är det för att han är just Christer Sjögren och inte för att låten är kass. Jag trodde faktiskt inte mina ögon när jag läste att det var Torgny Söderberg som gjort låten. Christer skulle framfört en sång som skrivits av Thomas G:son istället.

"Vem är Torgny Söderberg?" tänker ni nu. Jo, det är en mycket duktig låtskrivare som gjort en hel del bra musik för oss som gillar den musiken, men "I Love Europe" blev en besvikelse.

Och vi som inte föraktar det som felaktigt kallas schlager (men protesterar mot att det kallas just för schlager) har ju en del kvar att se fram emot. Nästa vecka är det Sanna Nielsen som jag ser fram emot. Ännu en personlig favorit.

Sedan har vi ju Alexander Bards BWO. Han är ju bara för häftig! Patrik Isaksson gillar jag. Nordman ska bli intressant att höra. De är ju rätt bra de med. Och Carola ska visst vara med i år igen. Var ska inte sleven vara? Niklas Strömstedt ska också bidra med något. Och dessvärre också Pirelli som jag slutade att gilla efter att hon lät segern 1999 stiga henne åt huvudet.

Linda Bengtsson... Nä, det hette hon visst inte. Hmmm... Nåja, hon ska väl återupprepa sina tidigare låtar? Fast de var inte så tokiga, men hon lär väl inte vinna i år heller? Christer Sjögren, Niklas Strömstedt, Ainbusk och Amy Diamond... Hon får tufft motstånd. Nä du Linda... Det lär nog bli rätt svårt ändå.

Hur många är från Idol i årets festival? Det pratas vilt om någon Amanda som tydligen varit med i Idol, men ett sådant namn såg jag inte i bidragslistan. Men det var en massa andra namn jag aldrig hört talas om. Frida är väl hon den skånska tjejen som hade en låt om Sveriges färger för ett tag sedan va? Tror jag vet vem hon är, men är inte säker.

Ja, jag skulle skriva om Lars Ohlys senaste utspel i detta blogginlägg. Det var därför jag satte mig här, men så blev det just inte. Får se hur det blir med det.

För likasinnade kan jag rekommendera Dansbandsdax.se som är dansbandens största radiokanal på nätet. Ni som vill förbjuda dansband och halshugga mig för min musiksmak kanske själv kan räkna ut att ni INTE ska klicka på den länken?


Skriv en kommentar eller skicka mig ett e-postmeddelande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar